Wallenberg, Axel (1898-1996), skulptör. Drottning Kristina abdikerar 1654.

Konstmedalj av skulptör Axel Wallenberg, porträtterande drottning Kristinas konvertering till katolicismen (intåget i Rom 1655) och den för Sverige fördelaktiga fredsuppgörelsen med Danmark vid Brömsebro 1645.

Modellerad av Axel Wallenberg (1898-1996) 1978, signerad "Wallenberg". Brons 40 mm. Vikt 45 gram. Mycket bra skick! [Referens: Saknas i referensverket Sveriges Kungliga Medaljer].

Åtsida: Drottning Kristina till häst under intåget i Rom 1655.

Frånsida: Vy över Brömsebro (mellan Småland och Blekinge) där den för Sverige fördelaktiga freden med Danmark slöts 1645. Fredsstenen vid bron restes 1915.

KRISTINA (1632-1654)
Kristina Augusta (antog namnet Kristina Alexandra 1655), född 18 dec 1626 i Stockholm, död 19 april 1689 i Rom i Italien, drottning av Sverige 1632-1654. Dotter till Gustav II Adolf.

Drottning 1632
När Kristina var tre år gammal skildes hon från sin far (som hon aldrig mer skulle se). I ett brev 4 dec 1630 anförtrodde Gustav II Adolf sin dotter i rikskanslern Axel Oxenstiernas vård ifall han skulle dö. Gustav II Adolf ledde de svenska trupperna ut i det trettiåriga kriget 1630 och dog i slaget vid Lützen 6 nov 1632, Kristina blev nu vid 6 års ålder Sveriges drottning. Hon växte upp med en mängd olika stöttande personer, men fick aldrig någon riktigt nära kärlek.

Kristina fick en bra utbildning. När Kristina var tolv år började Axel Oxenstierna undervisa henne i statsangelägenheter. 16 år gammal började hon regelbundet att gå på riksrådets sammanträden.

Regerande drottning 1644
Då Kristina fyllde 18 år 8 dec 1644 blev hon myndig och regerande drottning. Hon ägnade sig till en början ivrigt åt regeringsgöromålen, men kom sedan främst att intresserade sig för kultur (språk, litteratur, konst och vetenskap) och att umgås med likasinnade. Hon instiftade t.ex Sveriges första statsorden, Amaranterorden, 1653.

Ogifta drottningar skulle snarast gifta sig och skaffa arvingar, ständerna var på henne om detta i flera år, men hennes verkliga planer skulle komma att gå i en annan riktning. Kristina ville istället för att själv gifta sig göra sin kusin Karl (X) Gustav till efterträdare, viljan gick igenom och Karl Gustav valdes 1650 till arvfurste.

Abdikationen 1654
De sociala missförhållandena försämrades snabbt under Kristinas regeringstid och regeringen kom att ställas inför svåra samhällsproblem. Ett orosmoln var det fördubblade antalet adliga ätter och deras privilegier, vilket de ofrälse stånden högljutt protesterade mot. Hovhållningens kostnader under Kristinas regering kom att mångdubblas och öka från 3% till 20% av rikets samtliga inkomster.

Kristina hade i sin ungdom inte tyckt om den stränga religionsundervisningen utan istället bildat sig en religion efter eget huvud, tills hon under umgänget med katoliker, såsom Pierre Chanut och René Descartes, mer och mer drogs till katolicismen.

Hennes stora intresse för kultur och dragning till katolicismen (i kombination med den ohållbart förda politiken) resulterade i att hon 6 juni 1654 tog steget att abdikera och konvertera till katolicismen och lämna landet för Rom. Detta var en jätteskandal i samtiden då Europas protestantiska ledare, "Lejonet från Norden", Gustav II Adolfs egen dotter ansluter sig till forna fältherrens fiender. Karl X Gustav kröns till konung samma dag som abdikationen.

Kristina bosätter sig så småningom i Palazzo Riario (idag heter byggnaden Palazzo Corsini) i Rom med en frikostig underhållsrecess från Sverige. Hon kommer dock i många år framöver att strida om ytterligare ersättningar från Sverige, vilket gör att hennes band med Sverige försämras ytterligare.

Kristina kom under flera decennier att spela en framträdande roll i Roms kulturliv. Hon dog 19 april 1689 och begravdes, som andra kvinna, med stor högtidlighet i Peterskyrkan.

AXEL WALLENBERG (1898-1996)
Axel Gereon Wallenberg, född 22 maj 1898 i Nässjö, död 14 jan 1996 i Danderyd, var en svensk skulptör, medaljkonstnär och tecknare.

Han började utbilda sig i bokföring vid Borgarskolan i Stockholm, men övergick till konststudier, först med kvällskurser på Tekniska skolan och senare på Althins målarskola samt Edward Berggrens och Gottfrid Larssons Konstskola. Han fortsatte därefter sina skulpturstudier för Carl Milles vid Kungliga konsthögskolan 1922-1927. Därefter följde studieresor till Danmark, Tyskland, Rom och Florens 1928 samt en resa till Paris 1938. Carl Milles och Wallenberg blev nära vänner och samarbetade med varandra och delade under flera år ateljé.

Han arbetade i de flesta skulpturmaterialen. Wallenberg utförde även medaljer och minnespenningar bland annat över den svenska undsättningsexpeditionen till Spetsbergen 1928, Stockholmsutställningen 1930 och riksdagens 500-årsjubileum 1935 samt medaljer för Milles 70-årsdag och Gustav V:s 90-årsdag. Ett av Wallenbergs sista uppdrag var jubileumsmedaljen över Sverige och USAs 200-åriga vänskap nationerna emellan 1976, och några kungliga konstmedaljer 1978.