Nordiska Spelen i Stockholm 1926.

Formgiven av Gunnar Widholm (1882-1953) redan år 1922 (i samband med Nordiska Spelen fyra år tidigare). Brons 35 x 52 mm. Vikt 44 gram. Mycket trevligt utförd plakett! Eftertraktad!

NORDISKA SPELEN - föregångaren till de Olympiska Spelen
Nordiska Spelen var nordiska vintersporttävlingar som arrangerades på olika platser i Norden sju gånger mellan åren 1901 och kan sägas vara föregångaren till Olympiska Vinterspelen. Vid de första Nordiska spelen i Saltsjöbaden 1901 beslutades att spelen skulle hållas vartannat år växelvis i Sverige och Norge. Efter Unionsupplösningen 1905 kom alla tävlingar hållas i Sverige (och inte så ofta som vartannat år). Sporterna som fanns på programmet varierade något mellan de olika åren. Tävlingen arrangerades av Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF). SCIF bildades 1897 och låg bl.a bakom ansökan om det Olympiska Spelen i Stockholm 1912 samt byggandet av Stockholms Stadion.

Nordiska Spelens utformning och dess ideologiska grund var i flera avseenden annorlunda än de Olympiska Spelens. Vid Nordiska spelen återfanns flera vinteridrottsgrenar som sedan inte upptogs på det olympiska programmet, såsom sparkstöttingstävlan och skridskosegling. Spelen karaktäriserades mycket av nationalistisk manifestering av nordisk kämpaglöd och kultur, vilket bland annat syns i valet av idrottsgrenar. Därför gavs också utrymme åt grenar som vanligtvis inte förknippas med vinteridrott, exempelvis fäktning, som var en traditionell nordisk militäridrott, samt gymnastik som genom den så kallade linggymnastiken hade en prominent plats i framförallt den svenska kroppskulturen.

Utom idrottstävlan arrangerades även många utställningar och andra kringarrangemang, vilka skulle framvisa det vintriga Nordens säregna kvaliteter.

Coubertins internationalistiska olympiska ideal, var således föga närvarande vid de Nordiska Spelen. Detta hindrade dock inte att Nordiska Spelen blev stora folkfester som väckte uppmärksamhet även utomlands.

Alla spel utom ett hölls i Sverige. Utländska idrottsmän inbjöds att delta, men en överväldigande del av de tävlande var svenskar. Arrangörsorterna var:

1901 -- Stockholm, Sverige
1903 -- Oslo (Kristiania), Norge
1905 -- Stockholm, Sverige
1909 -- Stockholm, Sverige
1913 -- Stockholm, Sverige
1917 -- Stockholm, Sverige
1922 -- Stockholm, Sverige
1926 -- Stockholm, Sverige

GUNNAR WIDHOLM (1882-1953)
Ernst Gunnar Widholm, född 4 mars 1882 Stockholm, död 10 april 1953, var en svensk målare, tecknare och grafiker.

Han var son till skomakaren Anshelm Widholm och Ulrika Fredrika Lagergren och gift första gången med Lilly Grötz och andra gången från 1939 med Anna Barbro Lucia Torell samt far till Gobi Uppenberg. Widholm studerade vid Tekniska skolan 1899–1902 och en kortare tid vid Althins målarskola innan han var elev vid Konstakademien 1902–1905. Under det sista läsåret vid akademien deltog han även i Axel Tallbergs etsningskurs.

Efter sina studier anställdes han vid Stockholms Dagblad där han fram till 1915 arbetade som reportagetecknare. Under Stockholmsolympiaden 1912 gjorde han en pionjärinsats som idrottstecknare, vilket förde hans namn långt utanför landets gränser. Som tidningstecknare fick han följa med på reportageresor till bland annat Finland, S:t Petersburg, Paris, Bryssel och New York. Förutom sitt arbete som tidningstecknare medarbetare han i flera jultidningar, publikationer och tillhörde under lång tid de flitiga tecknarna i Kasper.

Han debuterade som artonåring år 1900 och har blivit mest känd för sina eleganta kvinnobilder som närmast kan jämföras med modebilder. I texten kan han vara förödande kvick mot dumhet och skvaller. Även om detta är ett typiskt drag hos honom finns det andra sidor i hans illustrationskonst. Militärer har ofta förekommit i hans teckningar, liksom bilder ur societetslivet, många gånger med texter som driver med socialgrupp etts förnäma uttal. Då och då publicerades teckningar med bråkstakar, länsmän och domare. Trots att figurerna i dessa bilder har oproportionerliga händer och fötter, uppvisar bilderna en större elegans än andra konstnärers bilder i samma genre. Barn från socialgrupp ett återkommer i hans teckningar som miniatyrer av vuxna.