Fint skick på skivan.
- - -
Att angöra en brygga är en av de svenskaste filmer som finns,
en odödlig komedi om en kräftskiva där segelbåten med spriten ska lägga
till vid holmen med kräftorna. Utan att använda motorn.

Kaos härskar. Katie Rolfsen simmar med en tvättlina mellan tänderna,
Birgitta Andersson räddar båten med en korv och Monica Zetterlund ska
stjäla en eka genom en rififi-kupp där ett gökur och en sill måste
aktiveras i exakt rätt ögonblick. Hans Alfredsons eldfängda skärgårdskuf
höjer bössan så fort någon rör sig, men resten av männen är sämre
utrustade. Lars Ekborg är en fjant i seglarblazer, Hatte Furuhagen är
bara intresserad av hur han ser ut, Gösta Ekman kan inte stå upp utan
att ramla och stackars Tage Danielsson förstår aldrig vad som händer.
Kvinnorna får inte en skråma medan männen slår halvt ihjäl sig. Och till
sist är nära att slå ihjäl varandra. "HÅLL KÄFTEN OM MINA BYXOR" vrålar
en hysterisk Ekborg till Furuhagen, som mobbat honom med "Du har ju
dambyxor" en gång för mycket.

Tampar tappas, linor lossnar – alla försök att hålla fast vid något
är förgäves. Blir ens kläder blöta kan man till och med bli av med sin
identitet. Till slut ligger båten så långt ut att själva språket bryter
samman. När ingen hör vad man ropar gör man tecken (Herr Garbo är på
bi-i-i-i-o-o-o), men inga budskap går fram. Och ingen förstår ett ord av
vad den Hollywood-besatta fiskaren Garbo säger, utom Monica Zetterlund.
Hon är den enda som kan översätta hans haranger, och hon gör det riktad
mot oss i publiken: "Herr Garbo säger…"

Alfredson och Danielsson leker med allt de sett på bio. Att angöra en brygga
– full av parodier på hårdkokta thrillers och fåniga folklustspel,
laddade västerns och spralliga nya vågen-verk – är en stumfilmskomedi i
ljudfilmstappning. Tjugotalets omsorgsfullt koreograferade farser, där
skämten går ut på att folk får tunga saker i huvudet och allt går
sönder, är fulla av snillrika uppfinningar och djärva trick.

Idén till manuset kom från en tecknad serie Alfredson gjort för
Kvällsposten, om en man som dag efter dag försökte ta sig upp för en
trappa och komma dit han ska. Revyfilmen Svenska bilder, som
Alfredson och Danielsson debuterat med, hade flödat över av idéer och
improvisation, men den här gången var det ordning och reda. Danielsson
ville att slutet skulle nås genom "en benhård logisk konsekvens i det
lilla och sedan gå mot en klimax som byggs upp av varje liten enstaka
bit i filmen".

Flera kritiker noterade lugnet bakom kaoset på duken. Expressens
Lasse Bergström avslutade sin recension med: "Det är mycket roligt, men
under större delen av filmen på ett stillsamt, nästan seriöst plan" och
Dagens Nyheters Mauritz Edström, som tyckte att filmen var "en enormt
rolig svensk filmfars, den roligaste i världen", skrev om dess "milda
vansinne". När Aftonbladets Jurgen Schildt ett år tidigare hade
recenserat Svenska bilder, hade han varit inne på samma spår.
"Som komiskt nummer är den naturligtvis oöverträffad i det svenska
60-talet. Samtidigt är det en film som utstrålar avspänning mera än
anspänning, ömhet mera än infami. […]."

Jazzmusikern Lars Färnlöf skrev originalmusiken, och Hasse och Tage
författade texten till ledmotivet först efter premiären. Monica
Zetterlunds tolkning av "Att angöra en brygga" blev lika älskad som
filmen. Att angöra en brygga ligger fortfarande näst högst på listan över de svenska filmer som fått störst publik i Sverige sedan mätningarna började 1963.