Albert Bonniers Förlag. 1952.

Mycket gott skick. 179 s.

Martha Sandwall-Bergström borde, om det fanns någon rättvisa i världen, vara erkänd som en av våra stora arbetarförfattare. Så var det sagt. Om du, som jag, inte läst Kulla-Gulla-serien sedan tolvårsåldern tänker du kanske ?Vänta nu, den där tokromantiska historien om det helgonlika guldlockiga flickebarnet som växer upp som hjälpehjon på ett fattigt torp och visar sig vara adlig dotterdotter till patron på herrgården, romantiskt förkommen under ett skeppsbrott? Själva urbilden för sockersöta flickböcker?? Läser man om serien som vuxen ? det var min julklapp till mig själv att ta mig tid till något sådant, och särskilt lång tid tar det förresten inte heller ? så framträder en betydligt mer nyanserad bild. Visst finns här romantiska stråk, men det är närmast som Mary Poppins ?lite socker i botten? som får medicinen att gå ned. Vips, så har man satt i sig en hel del historisk socialrealism och inte så lite politisk debatt. I Kulla-Gullas sommarlov ställs klasskillnaderna på sin spets på godset Höje, dit Gulla återvänder från flickpensionen tillsammans med tre skolkamrater, tant Emily samt fänrik Ivan, som av någon outgrundlig anledning fått förtroendet att leda godset över sommaren samtidigt som han naturligtvis är ute efter vår hjältinnas välbärgade hand. Den åldrade patronen leker hellre med klippdockor med fosterdottern än engagerar sig i sina verkliga torpares barn, och i torpstugornas misär gror ett missnöje som snabbt stegras under despoten Ivans styre. Konfrontationen står mellan Ivan, i sin tur naturligtvis påhejad av den kyliga Irene, som på adligt kusinmanér suktar efter hans hand, och godsets arbetare ledda av den agitatoriska tvätterskan Viktoria, men också mellan den radikala Viktoria och den än så länge outvecklat reformistiska Gulla. Tant Emily är den vettskrämda överklassen personifierad med sina ?o, mon dieu, finns det då inte en pistol i detta efterblivna hus!?, men det är Viktorias ord som präglar romanen, Viktoria som formulerar hjältinnans egna erfarenheter som hjälpehjon på torpet, som kräver rättvisa och som så småningom tvingar Gulla att ta ställning. Vi har rätt till arbete och bröd alla, hör dä! Vi har rätt till vårt här på jola ? vi ä männesker alla med samma resning och rätt! Och att ynka sig som hundar och kräla i stoftet och gnälla och kvida och be i nåd för födan, dä passar ingen av männeska född, hör dä! Den sockersöta hjältinnan själv är möjligen seriens svaga länk, men så är hon också skapad som en idealgestalt och det för femtio år sedan. Hade hon varit kaxigare så hade jag förmodligen klagat på hur orealistiskt det hade varit för en avig kvinnlig klassresenär under den här tiden. I Kulla-Gullas sommarlov börjar Gulla ändå äntligen att sätta ned foten och söka en lösning på godsets sociala orättvisor.