Ferlin räknas som sin tids förgrundsgestalt bland Klarabohemerna i Stockholm.

I slutet av 20-talet började Ferlin att skriva dikter. Hösten 1929 hade han fått ihop en bunt, utformade med Nils Ferlins tydliga bläckpennestil. Dikterna visades för ett antal personer som tyckte att de var bra. Den 10 december 1929 skrevs ett kontrakt med Bonniers förlag, och den första diktsamlingen En döddansares visor låg ute i bokhandeln i april 1930. År 1933 kom nästa diktsamling. Den fick heta Barfotabarn. Man märker en anknytning till folkvisan genom hela Ferlins diktning.

Nils Ferlin (1898-1961) lever kvar i Filipstad. Ferlinstatyn är en av Sveriges mest avfotograferade statyer och Ferlinmuseet skildrar hans liv och dikter.