POVEL RAMEL

Label: His Master's Voice – SELP 101
Format: Vinyl, LP, Compilation
Country: Sverige
Released: 1958
Genre: Jazz, Pop

Förutom Povel Ramel medverkar:
Martin Ljung
Bibbi Johnson
Oscar Rundqvist
Allan Johansson

A1. Johanssons Boogie Woogie Vals
A2. Titta Det Snöar
A3. Småfoglarne
A4. Uti Skogen Skall Vi Gå
A5. Ittma Hohah
A6. Högst Uppe På Berget
A7. Flug Med Till Siam
B1. Den Gamla Vaktparaden
B2. Titta Jag Flyger
B3. The Gräsänklingsblues
B4. Den Franska Biljetten
B5. Proffe
B6. Gammeldags
B7. Povels Ofullbordade

LP-skiva mycket fint skick.
Innerkonvolut saknas
Fraktpriset inkluderar specialemballage för 1-10 LP-skivor
Vikt ca 230 gram.

Povel Karl Henric Ramel, född 1 juni 1922 i Stockholm, död 5 juni 2007 på Lidingö, var en svensk friherre, text- och revyförfattare, kompositör, pianist, sångare, komiker och skådespelare. Han tillhörde ätten Ramel från Skåne.
Ramel åstadkom en rik och mångsidig produktion av sånger, revyer och krogshower samt kom framförallt att kännetecknas av sina underfundiga låtar, fyllda med kluriga och halsbrytande texter tillsammans med stor musikalisk lekfullhet. Hans kännetecken var alltid tjockbottnade glasögon och varierande huvudbonader.
Ramel gifte sig 1949 med Susanna Östberg, dotter till Ragnar Östberg och vid tillfället verksam som dansare. Tillsammans fick de sonen Mikael och dottern Lotta Ramel.
År 2008 grundades Povel Ramel-sällskapet.
Enligt Ramels självbiografi stavade föräldrarna hans förnamn Powel, men i kyrkobokföringen blev det av misstag Povel. I folkbokföringen kvarstod emellertid stavningen med /w/ ännu 1970. Powel (en dansk form av Paul) har genom århundradena varit ett vanligt förnamn inom ätten Ramel.
Ramel föddes i Hedvig Eleonora församling på Östermalm i Stockholm, som son till advokaten Karl Johan Henrik Ramel (1889-1938)[3] och Märtha Tesch (1885-1937). Märtha hade tidigare varit gift med Erik Carl Stiernstedt med vilken hon hade två döttrar. Povel växte upp i närheten av Karlaplan. Hans skapande uppmuntrades av föräldrarna och han fann sin första tacksamma publik i barnsköterskor, jungfrur och kokerskor. Föräldrarna avled båda (modern dagen efter, fadern ett halvår senare[4]) till följd av en trafikolycka den 13 juni 1937; Ramel var med i bilen men fick endast lättare skador. Hela sitt vuxna liv menade han sig ha genomgått "ett slags bakvänt sorgearbete – i glädjens tecken".
Efter sina föräldrars död omhändertogs Ramel av fastern Elsie Virgin och han läste vid Sigtunastiftelsens Humanistiska Läroverk. Under hela sin skoltid ägnade han sig dock mindre åt att läsa läxor än åt att teckna och spela musik. Han tog djupa intryck av dåtida populärartister och jazzmusiker som Bing Crosby, Fats Waller, Nat Gonella, Spike Jones och Harry Roy. I stället för att ta studenten studerade han under några ungdomsår teckning och piano. Den förra av dessa båda karriärer har han under den senare delen av sitt liv beskrivit som ett misslyckande.
Från 1939 kämpade sig Ramel fram som populärmusikskompositör och musiker, bland annat i orkestern Embassy Sextett. Vid 17 års ålder satte han upp revyn Sommarfräknar på Källviksbrunn utanför Västervik. Han scendebuterade som soloartist 1939 i Aftonbladets talangtävling "Vi som vill opp" med den egna kompositionen "En sömnig serenad".[6] Ett litet genombrott fick han när Alice Babs spelade in hans sång "Vårt eget Blue Hawaii" 1942, och ett större när "Johanssons boogie-woogie-vals" blev en stormsuccé på skiva och noter 1944.
År 1945 anställdes Ramel av Radiotjänsts underhållningschef Per-Martin Hamberg, där han kom att producera flera nyskapande musikaliska humorprogram: Föreningen för flugighetens främjande från 1945 (med bland annat visan "Aclutti busch boosch bumpa Albertina"), Fyra kring en flygel (1947), Jakten på Johan Blöth (1948-1949) och Herr Hålms öden och angantyr (1950). I Martin Ljung och Brita Borg fann han två långvariga medarbetare, vilka kom att påverka och inspirera hans fortsatta karriär väsentligt. Radiolyssnarna blev förtjusta, men tidningarnas radiorecensenter var ofta oförstående inför upptågen och skrev till exempel ”Hur länge ska den där Ramel få fortsätta att roa sig själv och sina vänner i radio?”
Samtidigt gjorde Ramel en lång rad crazy-inspirerade skivinspelningar av egna sånger för skivbolaget HMV, bland andra "Köp inte en zebra" (1946), "Tjo vad de va livat i holken" (1948), "Far, jag kan inte få upp min kokosnöt" (1950), "Ittma Hohah (1950)", "Titta det snöar" (1951) och "The Gräsänkling Blues" (1951). I sången "Dom små, små detaljerna" (1948) sjöng han duett med sångerskan och revyartisten Susanna Gillgren, född Östberg, som han gifte sig med 1949.
År 1952 grundade Ramel och Felix Alvo nöjesföretaget Knäppupp AB. Knäppupprevyerna blev en institution i svenskt nöjesliv under många år med artister som Gunwer Bergkvist och Oscar Rundqvist, tillsammans med Ljung och Borg. Den första hette Akta huvet och hade premiär på Cirkus i Göteborg 1952. Ramel bestämde sig för att medverka i revyer bara vartannat år och framträdde i Denna sida upp (1954–1955) (med numren Siskorna i björken och Alla har vi varit små), Tillstymmelser (1956–1957) (med Sorglösa brunn och Naturbarn, musikalen Funny Boy (1958–1959) (med Tänk dej en strut karameller) och Alla 4 (1960–1961) (med Karl Nilsson och pastischerna på Birger Sjöbergs och Bellmans visor: Sommartrivialiteter respektive Torstigste bröder). Han medverkade vidare i Dax igen (1962–1963), som firade Knäppupps tioårsjubileum, och På avigan (1966–1967), som var den första revy han skrev utan hjälp av medförfattare. I den senare framförde han den musikaliskt komplicerade duetten Håll musiken igång med Monica Zetterlund. Han medverkade inte i Knäppupprevyn Ta av dej skorna (1964–1965) men kom ändå på Svensktoppen med sin insjungning av titelmelodin, som han skrev tillsammans med Beppe Wolgers. Den låg på listan i 19 veckor varav fyra veckor på första plats. Även LP:n med samma namn blev en storsäljare, 13 veckor på Kvällstoppen, som bäst trea.