1/0
Beskrivning
Geer, Carl de (1781-1861). Greve, politiker. Tillträdet som Riddarhusets Lantmarskalk 1823.
Stor medalj utgiven av Riddarhuset över dess år 1823 nytillträdde Lantmarskalk Carl de Geer (1781-1861). Lantmarskalk var titeln på adelståndets talman under den svenska ståndsriksdagens tid (1.
Graverad år 1823 av Johan Salmson (1798-1859), född i Stockholm, verksam fämst i Paris (2. Medaljen graverades i Salmsons studio i Paris. Utgiven 1823 av Riddarhuset. Brons 54 mm. Vikt 63,5 gram. [Referens: Hildebrand "Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor", sid 357].
Not 1: Riksstånden avskaffades med representationsreformen och införandet av tvåkammarriksdag 1866. Riddarskapet och Adeln (Riddarhuset) förlorade därmed sin ställningen som riksstånd, men adeln förblev i enlighet med den så kallade riddarhusordningen ett särskilt reglerat rättssubjekt och den svenske kungens rätt att nyadla bestod till och med införandet av 1974 års regeringsform (även om detta inte tillämpades efter Sven Hedins adlande 1902).
Not 2: Johan Salmson var morbror till medaljgravör Lea Ahlborn. Ahlborn fick gravyrlektioner av Salmson i Paris under åren 1852-53.
Åtsida: Porträtt i profil och text "GREFWE CARL DE GEER LANDTMARSKALK.". Under porträttet gravörsignatur "SALMSON.F."
Frånsida: Inom ring av eklöv texten "ÄDEL", "KRAFTFULL", "OCH LUGN", "AF RIDDERSKAPET", "OCH ADELN 1823".
CARL DE GEER (1781-1861)
Carl De Geer af Leufsta, född 9 maj 1781 i Jakob och Johannes församling, Stockholm, död 30 juli 1861 i Stockholm, var en svensk greve och politiker, och sin tids rikaste magnat i Sverige. Carl De Geer var son till friherren Charles De Geer och Eleonora Vilhelmina von Höpken. År 1810 gift med Ulrika Sofia Sprengtporten. Barn, Sophia Eleonora Charlotta De Geer.
De Geer inskrevs tretton år gammal vid Livhusarregementet och sedan vid Lätta livdragonregementet samt tog 1806 avsked som ryttmästare för att överta förvaltningen av den förmögenhet och det stora fideikommiss han ärvt av sin far, Leufsta, Hammarby-Wäsby, Kulla-Gunnarstorp, Stora Sundby, Yxtaholm och Utansjö.
Inom det politiska livet uppträdde han första gången vid 1809 års riksdag, som talare i Riddarhuset och medlem av Statsutskottet. Detta utskott tillhörde han även 1810, 1812, 1815 och 1818, vid de två sistnämnda riksdagarna såsom dess ordförande. Som lantmarskalk vid riksdagarna 1823 samt 1828–1830 vann han i högsta grad adelns förtroende.
Efter 1830 undandrog De Geer sig alla offentliga uppdrag, men utövade som medlem av ridderskapet och adeln vid flera följande riksmöten ett ej ringa inflytande.
Vid Karl XIV Johans kröning upphöjdes han till greve, och utnämndes samma år till överstekammarjunkare. Han hade redan vid kronprins Oscars förmälning 22 maj 1823 utnämnts till serafimerriddare. Han var sedan 1831 ledamot av Vetenskapsakademien.
JOHAN SALMSON (1798-1859)
Johan Salmson före kristnandet Isak Salmson, född 21 januari 1798 i Stockholm, död 1859 i Paris, var en svensk skulptör, medalj- och stengravör.
Han blev tidigt elev vid Konstakademien, där han gjorde lovande framsteg bland annat tilldelades flera utmärkelser. År 1820 reste han tillsammans med Bengt Fogelberg till Paris där han blev kvar fram till sin död.
Redan i ungdomsåren fick han lära sig stålgravyr i sin fars verkstad och i Paris fördjupade han sina kunskaper i gravyr genom att studera medaljgravyr och kom därefter att övergå till medaljkonsten. Bland hans noterbara medaljer märks de över riks antikvarien Gudmund Göran Adlerbeth, Carl De Geer och kronprins Oskar som universitetskansler samt medaljer på beställning av kung Ludvig Filip och kejsar Napoleon III.
Under åren 1852–1853 gav han gravyrlektioner till sin systerdotter Lea Ahlborn.
Stor medalj utgiven av Riddarhuset över dess år 1823 nytillträdde Lantmarskalk Carl de Geer (1781-1861). Lantmarskalk var titeln på adelståndets talman under den svenska ståndsriksdagens tid (1.
Graverad år 1823 av Johan Salmson (1798-1859), född i Stockholm, verksam fämst i Paris (2. Medaljen graverades i Salmsons studio i Paris. Utgiven 1823 av Riddarhuset. Brons 54 mm. Vikt 63,5 gram. [Referens: Hildebrand "Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor", sid 357].
Not 1: Riksstånden avskaffades med representationsreformen och införandet av tvåkammarriksdag 1866. Riddarskapet och Adeln (Riddarhuset) förlorade därmed sin ställningen som riksstånd, men adeln förblev i enlighet med den så kallade riddarhusordningen ett särskilt reglerat rättssubjekt och den svenske kungens rätt att nyadla bestod till och med införandet av 1974 års regeringsform (även om detta inte tillämpades efter Sven Hedins adlande 1902).
Not 2: Johan Salmson var morbror till medaljgravör Lea Ahlborn. Ahlborn fick gravyrlektioner av Salmson i Paris under åren 1852-53.
Åtsida: Porträtt i profil och text "GREFWE CARL DE GEER LANDTMARSKALK.". Under porträttet gravörsignatur "SALMSON.F."
Frånsida: Inom ring av eklöv texten "ÄDEL", "KRAFTFULL", "OCH LUGN", "AF RIDDERSKAPET", "OCH ADELN 1823".
CARL DE GEER (1781-1861)
Carl De Geer af Leufsta, född 9 maj 1781 i Jakob och Johannes församling, Stockholm, död 30 juli 1861 i Stockholm, var en svensk greve och politiker, och sin tids rikaste magnat i Sverige. Carl De Geer var son till friherren Charles De Geer och Eleonora Vilhelmina von Höpken. År 1810 gift med Ulrika Sofia Sprengtporten. Barn, Sophia Eleonora Charlotta De Geer.
De Geer inskrevs tretton år gammal vid Livhusarregementet och sedan vid Lätta livdragonregementet samt tog 1806 avsked som ryttmästare för att överta förvaltningen av den förmögenhet och det stora fideikommiss han ärvt av sin far, Leufsta, Hammarby-Wäsby, Kulla-Gunnarstorp, Stora Sundby, Yxtaholm och Utansjö.
Inom det politiska livet uppträdde han första gången vid 1809 års riksdag, som talare i Riddarhuset och medlem av Statsutskottet. Detta utskott tillhörde han även 1810, 1812, 1815 och 1818, vid de två sistnämnda riksdagarna såsom dess ordförande. Som lantmarskalk vid riksdagarna 1823 samt 1828–1830 vann han i högsta grad adelns förtroende.
Efter 1830 undandrog De Geer sig alla offentliga uppdrag, men utövade som medlem av ridderskapet och adeln vid flera följande riksmöten ett ej ringa inflytande.
Vid Karl XIV Johans kröning upphöjdes han till greve, och utnämndes samma år till överstekammarjunkare. Han hade redan vid kronprins Oscars förmälning 22 maj 1823 utnämnts till serafimerriddare. Han var sedan 1831 ledamot av Vetenskapsakademien.
JOHAN SALMSON (1798-1859)
Johan Salmson före kristnandet Isak Salmson, född 21 januari 1798 i Stockholm, död 1859 i Paris, var en svensk skulptör, medalj- och stengravör.
Han blev tidigt elev vid Konstakademien, där han gjorde lovande framsteg bland annat tilldelades flera utmärkelser. År 1820 reste han tillsammans med Bengt Fogelberg till Paris där han blev kvar fram till sin död.
Redan i ungdomsåren fick han lära sig stålgravyr i sin fars verkstad och i Paris fördjupade han sina kunskaper i gravyr genom att studera medaljgravyr och kom därefter att övergå till medaljkonsten. Bland hans noterbara medaljer märks de över riks antikvarien Gudmund Göran Adlerbeth, Carl De Geer och kronprins Oskar som universitetskansler samt medaljer på beställning av kung Ludvig Filip och kejsar Napoleon III.
Under åren 1852–1853 gav han gravyrlektioner till sin systerdotter Lea Ahlborn.
------------------------
Fraktalternativ: Postnord frimärkt, alternativt Schenker spårbart/försäkrat. Samfraktar alltid.
Butik
Geer, Carl de (1781-1861). Greve, politiker. Tillträdet som Lantmarskalk 1823
Pris
475 kr
