Slaget vid Lena år 1208, konung Erik Knutsson (1208-1216) besegrar och fördriver Sverker d.y.

Medalj modellerad av Sven Lundqvist (1918-2010) som porträtterar hur Sveriges konung Erik Knutsson (1208-1216) besegrar och fördriver sin företrädare Sverker den Yngre i Slaget vid Lena år 1208.

Brons, 40 mm. 42,4 gram. Graverad år 1976 av Sven Lundqvist (signerad "SVEN LUNDQVIST" under halsavskärningen på åtsidan. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Erik Knutsson (Erikska Ätten).

Frånsida: Slaget vid Lena år 1208, hur Erik Knutsson fördriver företrädaren Sverker d.y.

Kungslena är en småort i Tidaholms kommun i Västra Götalands län (200-300 invånare). Kungslena ligger vid foten av Varvsberget. Mest känd är orten för att slaget vid Lena stod här år 1208. Namnet skrevs 1277 Leena, och är plural ordet len (sluttning), syftande på Varvsbergets sluttningar. Förleden Kungs tillkom redan på medeltiden och syftar på att det var en kronodomän.

ERIK KNUTSSON (1208-1216)
Erik Knutsson, födelseår okänt, död 10 april 1216 i hastig feber på Näs borg på Visingsö, var kung av Sverige 1208–1216. Han är begravd i Varnhems klosterkyrka. Han ska varit den förste kände svenske kung som krönts, av ärkebiskop Valerius av Uppsala stift.

Kung Erik var son till kung Knut Eriksson av Sverige och dennes till namnet okända hustru. Gift 1210 med Rikissa av Danmark, dotter till Valdemar den store av Danmark och Sofia av Minsk.

År 1205 undkom han från slaget vid Älgarås där hans tre bröder stupade. Vistades därefter tre år hos släktingar i Norge, återkom 1208 och besegrade Sverker den yngre i slaget vid Lena. Erik valdes till kung samma år, men kröningen ägde rum först i november 1210, det vill säga efter slaget vid Gestilren, då Sverker den yngres trupper återigen besegrats och Sverker den yngre själv dödats. Kung Eriks kröning är för övrigt den tidigast kända kröningen i Sverige och den utfördes av biskop Valerius, en tidigare anhängare av kung Sverker den yngre.

Under den tidigare delen av sin regeringstid hade kung Erik en jarl vid namn Folke, som dock dog redan i slaget vid Gestilren. Påven Innocentius III tog 1216 Sverige i beskydd och bekräftade kung Eriks besittningsrätt inte bara till Sverige, utan även till de områden han kunde vinna från hedningarna. Tidigare hade Innocentius III varit på kung Sverker den yngres sida. Brevet avsändes den 4 april 1216 och hann därför inte nå kung Erik innan han dött en knapp vecka senare (10 april).

Mycket lite är känt om kung Eriks regeringstid. I Västgötalagens kungalängd står dock att han var en god årkonung, det vill säga att skördarna var goda under hans regeringstid. Baneret som kung Erik fört i slaget vid Gestilren förvarades hos lagman Eskil i Skara, som 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande isländske lagsagesmannen Snorre Sturlasson.

SLAGET VID LENA ÅR 1208
Slaget vid Lena stod mellan kungasonen Erik Knutsson med svenskt och norskt krigsfolk och kung Sverker den yngre med en till övervägande del dansk här vid Lena i Kungslena socken i nuvarande Tidaholms kommun, Västergötland, den 31 januari 1208. Skänningeannalerna säger att ”det stod ett slag i Lena. Sverker flydde”.

Slaget var ett led i maktkampen mellan de sverkerska och erikska ätterna, men också ett hopp för den danske kung Valdemar Sejr att införliva Västergötland med Danmark, som då var i ett expansivt skede.

Enligt medeltida uppgifter uppgick kung Sverkers här till 18 000 man, vilket torde vara en upphaussad siffra. Danskarna anfördes av Sverkers svärfar Ebbe Sunesson Hvide och dennes bröder Lars, Jakob och Peder.

Erik Knutsson segrade med sina inhyrda norrmän. Sverker den yngre och hans ärkebiskop Valerius flydde åter till Danmark och striden var över. Enligt en legend skall Oden ha siktats på den svensk-norska sidan och givit dem seger.

Erik Knutsson valdes till kung, men än var inte maktkampen över; stridigheterna fortsatte. Annalerna förtäljer om en fortsättning till sammandrabbningen vid Lena, nämligen slaget vid Gestilren år 1210.

Att slaget vid Lena varit ett betydande bakslag för den segerrika danska stormakten har fått en bekräftelse i en välbekant strof i en medeltida ballad som skildrar slaget ur ett danskt perspektiv:

"Fruarna sitta i högan loft
de vänta sina herrar att komma
Hästarna kommo blodiga fram
och sadlarna voro tomma"

SVEN LUNDQVIST (1918-2010)
Sven Gustav Lundqvist, född 10 januari 1918 i Storvik i Gävleborgs län, död 16 juli 2010, var en svensk skulptör och tecknare.

Sven Lundqvist växte upp i Storvik, som son till verkmästaren Frans Lundqvist (1873–1962) och Ellen Lundqvist, född Holmqvist (1874–1918), och var yngre bror till tecknaren Birger Lundquist. Han gifte sig 1949 med Alice Wellton. De är föräldrar till bland andra Angelica Lundqvist och morföräldrar till Fanny Risberg.
Sven Lundqvist studerade vid Tekniska skolan 1935–1937 och vid Konstakademien i Stockholm 1941–1945 och efter studierna gjorde han studieresor till Frankrike, Egypten, Grekland och Italien. Han är representerad bland annat på Nationalmuseum[9], Moderna museet och Östergötlands museum och har gjort ett stort antal offentliga skulpturer i sten och brons, allt sedan han 1948 vann sin första tävling om offentlig utsmyckning i Helsingborg (torgbrunnen Fiskafänget, färdigställd 1955 efter flera års omarbetningar). Åren 1948–1952 verkade han även som tidningstecknare och bokillustratör. Han har deltagit i ett stort antal separat- och samlingsutställningar bland annat på Liljevalchs, i Stockholm, Göteborgs Konsthall, Borås konstmuseum, Värmlands Museum, i Uppsala, med Arildsgruppen/Konstnärernas Samarbetsorganisation. Han var medlem av KRO, Svenska konstnärernas förening och Konstnärsklubben.