Prins Bertil (1912-1997), Prins av Sverige, skyttevän. Ordförande i Frivilliga Skytterörelsen. Till minne, 1968.

För hedrandet av Prins Bertil (1912-1997) för sina förtjänster inom skytterörelsen, med bl.a det mångåriga ordförandeskapet i Frivilliga Skytterörelsen 1949-1997.

Graverad år 1968 av skulptör David Wretling (1901-1986), signerad "DAVID WRETLING -68" i halsavskärningen. Ingående i Svenska Dagbladets personmedaljserie för framstående personer inom tidningssfären/svenskt sportskytte. Utdelad av Svenska Dagbladet i samband med Riksskyttetävlingen 1968. Brons 40 mm. Vikt 29,4 gram.

PRINS BERTIL (1912-1997)
Bertil Gustaf Oscar Carl Eugen, av ätten Bernadotte, född 28 februari 1912 på Stockholms slott, Stockholm, död 5 januari 1997 på Villa Solbacken, Djurgården, Stockholm, var en svensk prins och mellan 1973 och 1979 tronföljare, under den tid då Carl XVI Gustaf inte hade någon son. Han var också hertig av Halland.

Prins Bertil var son till Gustaf VI Adolf och kronprinsessan Margareta samt farbror till Carl XVI Gustaf. Han gifte sig 7 december 1976 i Drottningholms slottskapell med Lilian May född Davies, i hennes andra gifte. När den svenska successionsordningen ändrades 1980 så att den utgick från sittande kung, infördes en särskild övergångsbestämmelse som stadgade att Bertil skulle behålla sin plats i tronföljden efter Carl XVI Gustafs ättlingar.

Som sextonåring körde Bertil en Chrysler, med fem kamrater från Lundsbergs skola som passagerare; bilen vurpade och en av dem omkom. Prinsen, som bara hade körkort för motorcykel, åtalades och dömdes att betala böter för förseelse mot motorfordonsförordningen. Utredningen gav vid handen att den omkomne själv vållat olyckan genom att gripa tag i ratten.

1943 när Bertil tjänstgjorde som marinattaché i London, träffade han Lilian Craig (född Lillian May Davies) som då var gift med Ivan Craig. De två blev snart ett par, vilket länge förblev en hemlighet för allmänheten. Om Bertil som ung hade gift sig med den icke kungliga Lilian hade han, liksom brodern Sigvard och andra prinsar tidigare gjort, avstått från arvsrätten till tronen. När kung Carl XVI Gustaf tillträtt tronen och gift sig, bad Bertil om lov att gifta sig, vilket beviljades, och de vigdes i slottskyrkan på Drottningholm den 7 december 1976.

Prins Bertil avled den 5 januari 1997 i sitt hem Villa Solbacken efter flera år av sviktande hälsa.

DAVID WRETLING (1901-1986)
David Otto Wretling, född 18 december 1901 i Umeå, död 14 januari 1986 i Stockholm, var en svensk skulptör.

Efter avslutad skolgång vid Umeå tekniska aftonskola och arbete vid faderns verkstad studerade han skulptur för Carl Milles vid Konstakademien 1922–1925 och kompletterade därefter sin utbildning vid Académie Scandinave i Paris 1930. Han bedrev självstudier under resor till Italien 1925 och 1927 samt Frankrike 1929 och 1932.

Han arbetade i trä, sten, terrakotta, brons och marmor i en realistisk stil med genrestudier, religiösa och profana monumentalskulpturer, porträtt, reliefer, plaketter och medaljer.

SVENSKA SKARPSKYTTERÖRELSEN 1860-1890 (en civil frivillig försvarsrörelse)
...som ledde fram till ALLMÄN VÄRNPLIKT 1901 och till dagens SPORTSKYTTEKLUBBAR.

Initiativtagare till den svenska skarpskytterörelsen var några kända publicister – Viktor Rydberg och Sven Adolf Hedlund i Göteborg, samt August Blanche och Lars Johan Hierta i Stockholm. Det var samma män som stred för representationsreformen, för allmän rösträtt, för folkhögskolorna och för allmän värnplikt.

Sveriges försvar ansågs av initiativtagarna vara för svagt, och försvarsviljan upplevdes som dålig. Istället för den gamla indelta yrkesarmén ville man ha allmän värnplikt och en frivillig folkbeväpning efter samma mönster som i Schweiz.

För vissa myndigheter tedde sig denna folkbeväpning som nära nog samhällsfarlig. Konservativa tidningar spådde att "vid tillfällen av politisk agitation dessa beväpnade corpser skulle kunna utöva terrorism mot andre samhällsmedlemmar", och att vi skulle "få till oss överflyttade de amerikanska scener, där revolvern utgör det mest begagnade argumentet mot olika tänkande".

Efter något besinnande beslutade sig dock regeringen för att hälsa den frivilliga nationalbeväpningen välkommen. Det skedde genom en kungörelse av den 8 mars 1861. Skarpskytterörelsen växte sedan lavinartat. Det blev en verklig folkrörelse, några lokala eldsjälar tog ledningen, och skytteintresserade män från alla samhällsklasser anslöt sig. Med myndigheternas stöd anlades skjutbanor och övningsplatser. Redan 1864 fanns det 239 föreningar med över 33 500 medlemmar. Föreningarna hade ofta även en egen musikkår och manskör.

Efterhand började hänförelsen för skarpskytterörelsen att svalna, och många skyttar tröttnade på de militära formerna samt ville se en friare idrott. Vid slutet av 1800-talet omvandlades skarpskytteföreningarna till civila skytteförbund.

STOCKHOLMS-TIDNINGENS / SVENSKA DAGBLADETS RIKSSKYTTETÄVLING (1923-)
Stockholms-Tidningens riksskyttetävling på hemortens banor arrangerades första gången 1923 och blev Sveriges mest omfattande skyttetävling och har haft en mycket stor betydelse för höjande av skjutskickligheten.

Anledningen till tävlingens instiftande var en omröstning bland Stockholms-Tidningens läsare om den förnämsta idrotten, där skyttet fick högsta röstetalet. Tävlingen utformades av bl.a R. Törnebohm, H. Kjeller, M. Johansson (Fritzing) och Mauritz Eriksson. Den skulle vara en ren precisionsskjutning.

När Stockholms-Tidningen gick i konkurs 1966 tog Svenska Dagladet över initiativet, vilka ända fram till idag har arrangerat tävlingen. År 2022 arrangerades tävlingen för 100:de gången.