Atterbom, Per Daniel Amadeus (1790-1855), författare.

Medalj av skulptör Torsten Fridh (1914-2014), porträtterande författaren Per Daniel Amadeus Atterbom (1790-1855) med en strof ur dikten "Den nya Blondel" från 1814, där Atterbom besjunger sin ungdoms kärleksfantasi. På frånsidan avbildar konstnären Torsten Fridh ett symboliskt porträtt av denna kvinnliga ungdomsfantasi. (Torsten Fridh är främst känd som kvinnskildrare inom skulpturkonsten).

Modellerad av Torsten Fridh (en av kvinnoskildringens mästare inom skulpturkonsten) år 1978. Brons 40 mm. Vikt 47,0 gram. Mycket bra skick!

En vers ur dikten "Den nya Blondel" (av Atterbom 1814)

Med en kung jag blev bekant,
dottern bjöd mig vin;
blåa ögon, gyllne hår,
liljans bröst och hindens spår,
kinder av karmin,
klädd i diamant.

PER DANIEL AMADEUS ATTERBOM (1790-1855)
Per Daniel Amadeus Atterbom, född 19 jan 1790 i komministerbostället Pålsbo i Åsbo socken, Östergötland, död 21 juli 1855 i Stockholm, var en svensk författare och kritiker. Atterbom var professor vid Uppsala universitet, ledamot av Svenska Akademien från 1840 och skrev det romantiska verket Lycksalighetens ö.

Han blev professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet 1828 och i estetik och modern litteratur 1835, ledamot av Svenska Akademien 1839. Han var farfar till Ebba Atterbom och lärare åt den blivande kung Oscar I under åren 1819–1821.

Släkten Atterbom härstammar från bonden Lars Hemmingsson i Ledberg i Östergötland, som föddes under andra halvan av 1500-talet. Släktnamnet togs av dennes sonson, komministern Jonas Hemmingi Atterbom, efter hemmanet Attorp i Rappestads socken, där han föddes 1663.

Atterboms skönlitterära författarskap är synnerligen musikaliskt och känslosamt. Det behandlar ofta fritt omarbetade sagor. Kritiker menar att Atterbom aldrig lyckas fjärma sig från sin egocentrism, då hans egna själskonflikter genomsyrar vad han skriver. Mest känd är han för det poetiska eposet Lycksalighetens ö och Fågel blå som han började arbeta på från 1811. Båda kallades sagospel av honom själv. Lycksalighetens ö publicerades 1824 och 1827 i två delar. Fågel blå publicerades från början 1814 som ett fragment i Poetisk kalender. Svenska siare och skalder 1-6, Sveriges första egentliga svenska litteraturhistoria, skrevs av Atterbom 1841–1855, och för denna fick han sitt erkännande i den svenska estetiken. Dessförinnan hade han publicerat Studier till philosophins historia och system (1835).

Trots stora framgångar var Atterbom också skarpt kritiserad av många i sin samtid och tidvis öppet hånad. Hans konservativt kristna tro och lyriska romantik stod i skarp kontrast till den framväxande liberalismen och dess realism.

TORSTEN FRIDH (1914-2014)
Per Torsten Fridh, född 6 dec 1914 i Undersåker, död 13 feb 2014 i Stockholm, var en svensk skulptör.

Torsten Fridh växte upp i Östersund, men bodde större delen av sitt liv i Stockholm. Han studerade vid Kungliga Konstakademien i Stockholm 1945–50 för Eric Grate.

Torsten arbetade företrädesvis med offentlig konst. Han arbetade i skilda material såsom sten, brons, järn, trä och lera. Han var också tecknare och akvarellist. Han är främst känd för sina porträttskulpturer, främst som kvinnoskildrare, där hans bästa skulpturer skapats, vare sig det handlar om lera, trä eller sten. Närstående personer, hustrun eller dottern, och familjens hund stod ofta modell. Under senare år anlitades textilkonstnären Åsa Bengtsson ofta som modell. Torsten Fridh utförde ett hundratal offentliga uppdrag och ett antal mindre skulpturer, teckningar, akvareller och medaljer.