Helleberg, Berndt (1920-2008). Skulptör, tecknare, medaljkonstnär. Sveriges konung Ragnvald Knaphövde dräps på sin eriksgata.

Konstmedalj av Berndt Hellegren (1920-2008) som visar hur Sveriges konung Ragnvald Knaphövde, Svealands nyvalde kung, dräps på sin eriksgata genom Västerötland av uppretade västgöter.

Brons, 40 mm. 44 gram. Graverad av Berndt Helleberg år 1976 (signerad "BH-76" på frånsidan. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Ragnvald Knaphövde (Västgötska Stenkilsätten) med ett vredgat och övermodigt utseende.

Frånsida: Kungen på sin eriksgata genom Västergötland, ses falla från sin häst, varefter han dräptes på tinget av uppretade västgöter.

RAGNVALD KNAPHÖVDE (ca 1124-1125)
Ragnvald Knaphövde, även Ragvald, var kung av Sverige någon gång mellan mitten av 1120-talet och slutet av 1130-talet, föräldrar osäkra. Enligt en sen källa var han son till Olof Näskonung, men han har också på grund av namnet föreslagits vara identisk med Inge den äldres son Ragnvald Ingesson.

I och med Inge den yngres död i början av 1120-talet inleddes en orolig tid i Sverige. Källäget är magert under perioden. Ragnvald blev enligt Västgötalagens kungalängd vald till kung, men slogs ihjäl vid "Karllsepitt" (antagligen Karleby utanför Falköping) efter att ha ridit in i Västergötland på eriksgata utan att ha utväxlat gisslan.

Saxo Grammaticus nämner inte Ragnvald, men meddelar att svearna, efter att götarna hade valt den danske prinsen Magnus Nilsson till kung, valde en egen kung som götarna senare slog ihjäl. Magnus förekommer dock inte i västgötalagens kungalängd, men Saxos namnlöse kung har i vilket fall identifierats med Ragnvald, och Magnus död 1134 har tillsammans med kung Filips död 1118 använts för att datera Ragnvalds verksamhet.

Tillnamnet knaphövde eller knapphövde, som är ett senare tillägg i västgötalagens kungalängd, kommer möjligen av att Ragnvald skall ha haft ett klotrunt huvud, "rundhuvud". Ordet förekommer på annan plats, och betecknar då ett dryckeskärl av ett manshuvuds storlek.

BERNDT HELLEBERG (1920-2008)
Berndt Sigurd Helleberg, född 17 december 1920 i Härnösand, död 10 juni 2008 i Åkersberga, var en svensk skulptör, tecknare och medaljkonstnär.

Berndt Helleberg tog studentexamen i Härnösand 1940 och flyttade därefter till Stockholm för att utbilda sig i skulptur på Konstfackskolan för Robert Nilsson och Nils Sjögren. År 1949 avlade han avgångsexamen. Han arbetade under en period vid Pablo Picassos keramikateljéer i Vallauris, där också Fernand Léger befann sig. Berndt Helleberg hade då sin bostad och ateljé i bergsbyn Alba-La-Romanie ii Ardéche-området i Rhônedalen.

Sitt genombrott fick Berndt Helleberg 1950 i London vid den internationella skulpturtävlingen "Den okände politiske fången" på Tate Gallery. Han representerade Sverige bland 3 600 deltagare och erhöll ett fjärdepris. Han fick delat förstapris tillsammans med Siri Derkert i Stockholms stads pristävling om ny tunnelbanekonst 1961, vilket resulterade i hans gestaltning av tunnelbanestationen Hornstull i Stockholm 1964.

Medaljkonst
Berndt Helleberg har skulpterat ett flertal medaljer, bland annat "Havet ger - havet tar" för vilken han vann första pris i den internationella medaljfederationens (Fédération Internationale de la Médaille, FIDEM:s) tävling i medaljkonst 1955.

Åren 1978–1979 utfördes 40 medaljer föreställande lika många svenska författare. För uppgiften hade åtta skulptörer engagerats och de gjorde fem medaljer vardera av svenska författare från Heliga Birgitta till Gunnar Ekelöf. Berndt Helleberg utförde Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Vilhelm Ekelund, Sigfrid Siwertz och Hjalmar Bergman. Medaljerna tillverkades av Sporrong. De är utförda i brons, är präglade i 1 000 exemplar och har en diameter på 40 millimeter.

Berndt Helleberg blev även mycket uppskattad för de tio vikingakungarna i medaljserien "Sveriges regenter under 1000 år". Hans verk finns bland annat på Myntkabinettet i Stockholm, Institut Tessin i Paris och British Museum i London.