Qvist, Gerda (1883-1957), medaljkonstnär. Benignitatis Humanae Finlandia Memor (Finland minns människans vänlighet), 1946.

Utdelad 1946-1949 till främst fosterfamiljer men också till enskilda som medverkat i humanitära insatser och hjälp åt finska krigsbarn i de båda länderna.

Konstmedalj modellerad av finska konstnärinnan Gerda Qvist (1883-1957), signerad "Q" nedtill på åtsidan. Präglad 1946 av firma Oy Tillander, Helsingfors. Brons 50 mm. Vikt 61,5 gram.

Åtsida:
Texten BENIGNITATIS HUMANAE FINLANDIA MEMOR (Finland minns människans vänlighet). Upptill två unga barn som håller i en krans.

Frånsida:
Kvinnofigur i relief, en olivkvist samt en brinnande oljelampa.

GERDA QVIST (1883-1957)
Gerda Qvist, född 14 augusti 1883 i Helsingfors, död 5 september 1957, var en finländsk medaljkonstnär och skulptör.
Hon var dotter till statsrådet Ernst Qvist och Anna Franciska Theodora Snellman samt syster till Johannes Qvist. Qvist studerade skulptur för Viktor Malmberg vid Konstföreningens teckningsskola i Helsingfors 1902–1905 och för Erik Lindberg i Stockholm. Hon nådde anseende som en av Nordens skickligaste medaljkonstnärer.

Gerda Qvist är den enda finländska bildhuggare som helt ägnat sig åt medaljkonsten. Hon var en pionjär inom den moderna medaljkonsten i Finland i början av 1900-talet. Sina intryck tog hon av den samtida tyska konsten, inte minst av den gjutna medaljen, som blev hennes specialitet. Anspråkslös och tillbakadragen till sin karaktär, hade Gerda Qvist inga elever och bildade ingen skola.

Efter att ha genomgått sju klasser i samskola sökte sig Gerda Qvist till Finska konstföreningens ritskola 1902–1905 med Viktor Malmberg som lärare i bildhuggarklassen. Före det hade hon fått privatundervisning av Carl Eneas Sjöstrand. Våren 1908 fick hon tillfälle att praktisera hos medaljkonstnären Erik Lindberg i Stockholm. Lindberg var den ledande representanten för den dominerande franska medaljstilen i Sverige. Efter studierna vid ritskolan och besöket i Stockholm arbetade Qvist en kort period i bildhuggaren Felix Nylunds ateljé i Helsingfors och följde under två terminer med undervisningen vid Helsingfors universitets ritsal. Erik Lindberg var utan tvivel den som tidigast väckte hennes intresse för medaljkonsten.

Sina konstnärliga anlag sägs Qvist ha ärvt från sin mors sida. Musikintresset härstammade från hennes morfar Frans Arvid Snellman, som var präst. På grund av en tidig hörselskada måste hon överge tanken på musikstudier till förmån för bildkonsten. Efter att ha börjat som porträtt- och reliefskulptör utvecklades hon till den ledande medaljkonstnären i Finland från 1920- till 1940-talet och den enda skulptören här som nästan helt ägnat sig åt denna konstart.