Rolfsen, Kari (1938-2020), skulptör. Erik av Pommern & Engelbrektsupproret 1434-36.

Konstmedalj av skulptör Kari Rolfsen (1938-2020), porträtterande Sveriges (Nordens) konung Erik av Pommern (1396-1439), förvaltare av den under drottning Margareta grundade skandinaviska unionen, Kalmarunionen år 1396. Frånsidan en scen ur Engelbrektsupproret 1434-1436, där missnöjda svenska bergsmän och stormän till slut lyckas få konungen avsatt.

Modellerad av skulptör Kari Rolfsen (1938-2020) år 1976, signerad på båda sidor. Brons, 40 mm. 41,1 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Erik av Pommern.

Frånsida: Engelbrektsupproret (1434-1436) där Engelbrekt Engelbrektsson med stöd av svenska bergsmän, stormän och bönder bränner ner utländska fogdars slott och till slut får Erik av Pommern avsatt som kung.

ERIK AV POMMERN (1396-1439)
Erik av Pommern (oegentligt Erik XIII), född 1382 i Rügenwalde i nuvarande Polen, död 24 september 1459 i Rügenwalde, var 1396–1439 (med två avbrott) kung av Sverige, som Erik III kung av Norge 1389–1442 samt som Erik 7. kung av Danmark 1396–1439. Han var son till hertig Vratislav VII av Pommern och Maria av Mecklenburg, systerdotterson till drottning Margareta som adopterade honom efter att hennes son Olof av Danmark och Norge avlidit 1387. Han blev Margaretas medregent och efterträdare i Norge då han var den ende levande manlige ättlingen till det norska kungahuset.

Drottning Margareta lät ändra hans slaviska namn Bogislav till det mer skandinaviskt klingande Erik. Han regerade inte självständigt fullt ut förrän efter Margaretas död 1412.

Eriks regeringstid
Som unionskung drevs Erik av att hindra och tävla med Hansans och Tyska ordens växande ekonomiska och militära hegemoni i Östersjön vilket också var avsikten med Kalmarunionen. Eriks politik gick därför ut på att förvandla de nordiska länderna till en stark enhet som skulle stärka Norden mot utländskt hot, främst just från de tyska staterna. Till exempel köpte han år 1408 tillbaka Gotland från Tyska orden som erövrat ön från Danmark 1398. Tyska orden ville inför ett krig med Polen-Litauen inte riskera ett tvåfrontskrig med Kalmarunionen varför man skyndsamt och till underpris gjorde sig av med ön.

Erik införde en modern centralstyrning i sitt vidsträckta rike genom att tillsätta egna danska och tyska fogdar i de olika slottslänen i Sverige och Norge som var direkt underställda honom.

Han inrättade Öresundstullen 1429 och tvingade den rika Hansan att betala tull till Kalmarunionen vid in- och utfart ur Östersjön. Militärt gick Eriks krig bra och det såg ut som Hansan skulle mista sina nordiska handelsprivilegier, dock försatte Hansan Kalmarunionen i blockad.

Bergsmännen i gruvorna var missnöjda med Eriks politik både av ekonomiska och politiska skäl. Hansans handelsblockad lamslog järnexporten från Bergslagen och de tyskättade bergsmännens skrån ville ha goda förbindelser med sina tyska fränder i Hansan. De lokala stormännen i Sverige och Norge var också mycket missnöjda med att de blivit förbigångna av Eriks danska och tyska fogdar.

Engelbrektsupproret (1434-1436)
Missnöjdheten resulterar till det svenska upproret i Bergslagen 1434, lett av den tyskättade bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson. Erik förklarades i Sverige avsatt från och med 30 augusti 1434, men blev 14 oktober 1435 åter erkänd som kung mot löfte att bättre sköta sina plikter. Erik bröt snart sina överenskommelser och Erik förklarades åter avsatt. Karl Knutsson (Bonde) utsågs 1436 till riksföreståndare i hans ställe. Den 1 september samma år ingicks ändå en ny förlikning, enligt vilken Erik återigen återfick Sveriges krona.

Det visade sig dock snart att Erik fortfarande var lika ovillig att uppfylla de löften som han i nödens stund gett, och han blev därför 24 september 1439 för alltid avsatt i Sverige. Erik ersattes som kung i alla tre nordiska rikena av sin systerson Kristofer av Bayern.

Erik drog sig efter avsättningarna tillbaka till Visborgs slott på Gotland och senare tillbaka till sitt västpommerska hertigdöme där han sedan regerade under namnet Erik I av Pommern fram till sin död år 1459.

KARI ROLFSEN (1938-2020)
Kari Rolfsen, född 12 oktober 1938 i Oslo, död 8 december 2020 i Oslo, var en norsk skulptör och illustratör.

Rolfsen föddes i Oslo, dotter till Aase Espetvedt och Rolf Rolfsen, och var gift med Karl Erik Harr. Hon studerade vid Norges Kunstindustriakademi och vidare vid Norges Kunstakademi under ledning av Per Palle Storm, vidare vid Accademia di Belle Arti di Firenze i Firenze och vid Det Kongelige Danske Kunstakademi under ledning av Mogens Bøggild.

Bland hennes skulpturala verk kan nämnas På vei til bingo? (1975), Gammel kone med veske (1978; Gjøvik) och staty av Kristin Lavransdatter (1972), byst av Gisle Straume, reliefer av Andreas Mørch, Sigrid Undset och Cecilie Thoresen, samt monument av Theodor Kittelsen. Hon illustrerade böcker, bland annat Constance Ring av Amalie Skram, omslag till folkmusikalbum, skapade serieserien Jensen i den feministiska tidskriften Sirene och modellerade en del vackert utförda medaljer.