Dahlberg, Elsie (1916-2005), skulptör. Sveriges konung Albrekt av Mecklenburg.

Konstmedalj av Elsie Dahlberg över Sveriges konung Albrekt av Mecklenburg, som tar makten i Sverige år 1364 med hjälp av stormännen. Frånsidan med en scen över heliga Birgittas död i Rom 1373.

Modellerad av skulptör Elsie Dahlberg 1976, signerad "ED" på frånsidan.. Brons, 40 mm. 43 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Albrekt av Mecklenburg (Folkungaätten) iförd kunglig krona, omgiven med små kronor i bakrunden symboliserande att det var Albrekt som först introducerade trekronorsvapnet (lilla riksvapnet) i Sverige. Kronorna var i guld, ställda i ett blått fält med röda smaragder (dvs de Mecklenburgska färgerna rött, blått och gult).

Frånsida: Heliga Birgittas död i Rom år 1373, i närvaro av bl.a dottern Katarina, sonen Birger och två biktfäder.

Sveriges trekronorsvapen (lilla riksvapnet)
Albrekt av Mecklenburg var den förste kungen att använda tre kronor som riksvapen i Sverige. Han ansåg att han inte kunde använda den tidigare riksymbolen, den avsatte folkungens lejon, men inte heller sitt fädernevapen, ett krönt svart tjurhuvud eftersom detta fördes av hans far som var regerande hertig av Mecklenburg.

Kungens vapen skulle inte bara vara rikets samlande symbol och officiella besittningsmärke; dess förekomst i sigill hade dessutom en avgörande juridisk betydelse, eftersom en utfärdad urkunds rättsliga verkan berodde på dess sigillering. Sigillet i sig kan inte förmedla vilka färger som Albrekt valde till sitt nya vapen. Först i en rimkrönika, som Ernst von Kirschberg påbörjade 1378, syns att kronorna var i guld, ställda i ett blått fält med röda smaragder (dvs de Mecklenburgska färgerna rött, blått och gult). Med dessa färger är vapnet alltjämt i bruk. I gällande lag om rikets vapen kallas det för det lilla riksvapnet.

ALBREKT AV MECKLENBURG (1364-1389)
Albrekt av Mecklenburg, född cirka 1338 i Mecklenburg, död 1 april 1412 i Doberan i Mecklenburg, var kung av Sverige mellan 1364 och 1389 och hertig av Mecklenburg-Schwerin mellan 1379 och 1412. Han var son till hertig Albrekt II och den svenska prinsessan Eufemia Eriksdotter.

I stridigheter mellan kung Magnus Eriksson och de svenska stormännen, vände sig stormännen till Albrekt den store av Mecklenburg för att få stöd och erbjöd den svenska kronan åt dennes son Albrekt d. y. om man fick hjälp att avsätta Magnus Eriksson. Tyskarna landsteg i Sverige med 1 600 man, riddare, väpnare och svenner. De vandrade norrut utan att möta större motstånd och de tyskvänliga städerna Stockholm och Kalmar gav sig utan större blodsspillan.

I november 1363 hyllades Albrekt d. y. i Stockholm. Magnus avsattes och flydde till Norge, och den 18 februari 1364 valdes Albrekt formellt till svensk kung vid Mora stenar. De av Magnus landsförvisade stormännen belönades och gavs olika högre poster av Albrekt.

Albrekt tvingades ständigt ge efter för adelns vilja. I en ny försäkran som Albrekt tvingades avge år 1383 blev han totalt beroende av rådet och dess mäktigaste man, drotsen Bo Jonsson (Grip), och Albrekts olika försök att sätta en gräns för stormännens expansion och växande inflytande över makten i Sverige omintetgjordes.

Efter drotsen Bo Jonssons död 1386 gjorde kungen likväl ett försök att återställa kungamakten. Många stormän började känna sig hotade av Albrekts ambitioner att begränsa adelns makt.

För att hindra Albrekts reduktion av gods vände sig de stormän som Bo Jonsson hade utnämnt till verkställare av hans testamente, till drottning Margareta i Danmark med bön om hjälp. Albrekt for över till Tyskland och hämtade en tysk här medan Margareta lät danskar landstiga i Sverige. I slaget vid Åsle i februari 1389 i närheten av Falköping besegrades och tillfångatogs Albrekt av Margaretas trupper. Drottning Margareta tog år 1389 över som regerande drottning i Sverige.

Kung Albrekt tillbringade drygt sex år i Margaretas fångenskap, från 24 februari 1389 till 26 september 1395. Väl fri begav sig Albrekt till Mecklenburg, där han 1384 efterträtt sin äldre bror Henrik såsom hertig. Albrekt dog 1412 och begravdes i klosterkyrkan i Doberan i Mecklenburg.

ELSIE DAHLBERG (1916-2005)
Elsie Margareta Dahlberg-Sundberg, född 8 december 1916 i S:t Johannes församling i Stockholm, död 27 januari 2005 i Österåker-Östra Ryds församling, var en svensk tecknare och skulptör.

Elsie Dahlberg-Sundberg utbildade sig 1938–1940 på Tekniska skolan i Stockholm och 1941–1946 på Kungliga konsthögskolan i Stockholm.