Lisbeth Bodin

På papper

Asta Elisabet Bartels, känd som Lisbeth Bodin, ursprungligen Bodin,[1] född 30 maj 1922 i Täby församling i Stockholms län, död 9 november 2007 i Solna i Råsunda församling i Stockholms län[2], var en svensk sångare, skådespelare, även känd under artistnamnet Betty Barth.

Bodin debuterade som barnskådespelerska 1932. Hon blev rikskänd genom radioserien Vårat gäng där hon kom med 1939. Hon valdes till Sveriges populäraste radioröst 1943. Tillsammans med sångaren Henry Lindblom sjöng hon amerikanska visor med svensk text i radioprogrammet Den amerikanska visboken som sändes 1940-1950. Hon filmdebuterade 1941 i Per Lindbergs långfilm Det sägs på stan. Hon avslutade artistkarriären 1963 och fortsatte arbeta på Stim.[källa behövs]

Som röstkonstnär var Bodin mångsidig. Hon sjöng såväl sentimental schlager som swing, jazz och amerikanska cowboysånger med samma glada humör. Hon klarade av scatsång och joddling lika bra som Alice Babs, men hade också en särskild specialitet: Hon kunde sjunga som ett litet barn, vilket hon exempelvis gjorde i den kända "Jag såg mamma kyssa tomten jag" samt i "Jag är det enda barnet".[källa behövs]

Hon spelade främst in sina skivor på Odeon, Sonora och Cupol, ofta ackompanjerad av Willard Ringstrands orkester.