Striden mellan kung Inge den Äldre (1079-1110) och Blot-Sven vid Gamla Upsala tempel år 1087.

Medalj som visar hur Sveriges kristna konung Inge den Äldre strider mot Blot-Sven under Gamla Uppsala tempels förstörelse år 1087. Vid striden dräpte Inge den Äldre sin svåger Blot-Sven och därigenom slagit ner den sista offentliga kulten tillägnad asarna.

Brons, 40 mm. 43 gram. Graverad av Berndt Helleberg år 1976 (signerad "BH-76" på frånsidan. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung Inge den Äldre (Västgötska Stenkilsätten) i strid med Blot-Sven.

Frånsida: Gamla Uppsala tempels förstörelse vid slutet av 1000-talet (år 1087).

INGE DEN ÄLDRE (1079-1110)
Inge den äldre, även Inge Stenkilsson, död omkring 1110, var kung av Sverige senast från 1079 till omkring 1084 och omkring 1088–1110. Han var son till Stenkil, och hans moder var möjligen en dotter till kung Emund den Gamle. Han skall enligt Hervararsagan ha samregerat med sin bror Halsten, och ett påvligt brev är ställt till honom och en kung "A", som tolkats som antingen Halsten eller Håkan Röde. Andra källor har dock motstridiga uppgifter om ordningen de tre kungarna regerade i.

Inge uppges ha avsatts av svearna cirka 1084 för att han vägrade blota vid alltinget och ersattes hos svearna av Blot-Sven. Inge ska ha försökt kristna svearna vilket de inte uppskattade. Omkring år 1087 ska Inge ha dräpt sin konkurrent, tillika svåger, Sven, bränt hednatemplet i Uppsala och tagit tillbaka makten över hela Sverige. Hervararsagan meddelar:

"Inge var länge konung och vänsäll och en god kristen; han avskaffade bloten i Svitjod och påbjöd, att allt folk skulle kristnas" /Hervararsagan

Inges död
Enligt Prosaiska krönikan skall Inge ha stridit i Skåne och i tre år härskat över landskapet, varefter han mördades i sin säng. Johannes Magnus uppgift att han skall ha stridit mot en rysk furste Valdemar eller Jarizlav är än mer osäker.

Årtalen för Inges död och frånträde från tronen är osäkra. Källor talar om allt från 1103–1118, men det är inte säkertställt att de två sakerna inträffade samtidigt, även om Hervararsagan berättar att "Inge styrde riket till döddagar och blev sotdöd".

BLOT-SVEN (-ca 1087)
Blot-Sven, död cirka 1087, var enligt en kungalängd från 1200-talet kung över svearna omkring mitten av 1080-talet. "Blot-Sven" kan möjligen snarare än ett personnamn med epitet ha varit en beskrivning: "sven som blotade".

UPPSALA TEMPEL
Uppsala tempel eller hednatemplet i Uppsala är en förmodad tempelbyggnad i Gamla Uppsala, som finns omnämnd av Adam av Bremen 1070. Den antogs länge ha varit den svenska asatrons centralhelgedom.

Templet troddes länge ha bränts och rivits omkring år 1087 på order av kung Inge den äldre, som då ska ha dräpt sin svåger Blot-Sven, och därigenom slagit ner den sista offentliga kulten tillägnad asarna. Förutom att Uppsala tempel förstördes ska offerträdet ha huggits ned, samtidigt som en kyrka ska ha byggts på templets tidigare plats. Enligt osäkra kungalängder skall Inge den äldre ha varit den nionde kungen efter Olof Skötkonung, som var den förste svenske konung som blev kristnad.

Idén om templets existens kommer främst från ett omnämnande av Adam av Bremen på 1070-talet. Adams text baserar sig på samtal med danske kung Sven Estridsson, som hade vistats i Sverige. Templets existens har sedan slutet på 1990-talet varit ifrågasatt, och få tror på att Adams skildring är heltigenom korrekt.

Man har funnit stolphål under Gamla Uppsala kyrka efter en 25×22 meter stor byggnad i trä.

BERNDT HELLEBERG (1920-2008)
Berndt Sigurd Helleberg, född 17 december 1920 i Härnösand, död 10 juni 2008 i Åkersberga, var en svensk skulptör, tecknare och medaljkonstnär.

Berndt Helleberg tog studentexamen i Härnösand 1940 och flyttade därefter till Stockholm för att utbilda sig i skulptur på Konstfackskolan för Robert Nilsson och Nils Sjögren. År 1949 avlade han avgångsexamen. Han arbetade under en period vid Pablo Picassos keramikateljéer i Vallauris, där också Fernand Léger befann sig. Berndt Helleberg hade då sin bostad och ateljé i bergsbyn Alba-La-Romanie ii Ardéche-området i Rhônedalen.

Sitt genombrott fick Berndt Helleberg 1950 i London vid den internationella skulpturtävlingen "Den okände politiske fången" på Tate Gallery. Han representerade Sverige bland 3 600 deltagare och erhöll ett fjärdepris. Han fick delat förstapris tillsammans med Siri Derkert i Stockholms stads pristävling om ny tunnelbanekonst 1961, vilket resulterade i hans gestaltning av tunnelbanestationen Hornstull i Stockholm 1964.

Berndt Helleberg utförde offentlig utsmyckning med skulpturer och reliefer på flera platser i landet, bland annat i Sundsvall, Härnösand, Södertälje och Kista. År 1981 utförde han på Saudi-Arabiska statens uppdrag en nio meter hög skulptur i vit betong i huvudstaden Riyadh, Solen och månen (eller Dagen och natten). För Statens Konstråds räkning utförde han i Enköping tre större skulpturer i trä, aluminium och betong med forntida signal och kommunikationsmotiv.

Han var delegat för Sverige i FIDEM, Fédération Internationale de la Medaille (Fédération internationale de la médaille d'art). Han var konstnärlig konsult i Stockholms läns landsting och Trafikens konstnämnd. Tillsammans med Björn Selder och Torsten Fridh tog han initiativ till bildandet av Skulptörförbundet. Han belönades med Erik Lindbergs stora pris av Konstakademien 2001 för sitt livsverk.

Medaljkonst
Berndt Helleberg har skulpterat ett flertal medaljer, bland annat "Havet ger - havet tar" för vilken han vann första pris i den internationella medaljfederationens (Fédération Internationale de la Médaille, FIDEM:s) tävling i medaljkonst 1955.

Åren 1978–1979 utfördes 40 medaljer föreställande lika många svenska författare. För uppgiften hade åtta skulptörer engagerats och de gjorde fem medaljer vardera av svenska författare från Heliga Birgitta till Gunnar Ekelöf. Berndt Helleberg utförde Hjalmar Söderberg, Bo Bergman, Vilhelm Ekelund, Sigfrid Siwertz och Hjalmar Bergman. Medaljerna tillverkades av Sporrong. De är utförda i brons, är präglade i 1 000 exemplar och har en diameter på 40 millimeter.

Berndt Helleberg blev även mycket uppskattad för de tio vikingakungarna i medaljserien "Sveriges regenter under 1000 år". Hans verk finns bland annat på Myntkabinettet i Stockholm, Institut Tessin i Paris och British Museum i London.