1/0
Beskrivning
"Det sista brevet"
Köpte denna på 90-talet av Vincent och Klara, som då bodde i en liten lägenhet på Slottsgatan. Klara bodde där tillsammans med Sveriges siste Luffare, Bengt Vincent i Ystad. Dom målar nog vidare i sin himmel nu.
https://www.ystadsallehanda.se/artikel/vernissage-pa-aldreboende-gick-i-tomtens-fotspar/
https://www.ystadsallehanda.se/artikel/vannen-minns-bengt-vincent-folk-sa-till-mig-att-han-var-opalitlig-det-var-bara-fordomar/
Sveriges siste luffare Vincent är död.
Bengt Vincent blev 89 år. Den siste av sin sort. Han donerade sin kropp till Klostret i Ystad. Efter sin död ville han bli uppstoppad och utställd. Gåvan togs inte emot. Även Lunds kommun tackade nej.Bengt var uppvuxen i "Fittemadagården" i kvarterat Göken i Ystad. Där bodde han tillsammans med sin mormor och moster tills han var 13 år. Sedan tog ett äventyrligt liv som luffare MED MERA över, och från 1950-talet var han en legend i Ystad med vida omnejd.Han spelade med Ebbe Jularbo på Gröna Lund, drack the med Kungen på Sofiero och blev kompis med Olof Palme, som tog med cigarrer hem till Bengt från Fidel Castro. Kanske.När jag var liten såg vi Bengt överallt, på markander och auktioner, skördefester och kringresande tivolin. Alltid dök Bengt upp med sitt bälgaspel. Och jag måste tillstå att han var en fröjd att skåda i sin färggranna luffarkostym och hatt, alltid med en cigarr i mungipan. Tillsammans med marknadernas romska resandefolk (men så omnämndes de inte då!) så stod Bengt Vincent för min tydligaste tidiga klädinspiration. Så elegant, i all sin prakt!När jag var liten kallade alla Bengt för "Moster Malla". Ingen tycks riktigt veta riktigt varför. Och själv gillade han inte smeknamnet som vi pågar och töser hälsade honom med på gågatan i Ystad där han till synes "alltid" satt och underhöll på sitt dragspel. För en femma fick man ta en bild med luffarlegenden.
Ett tag bodde han i en jordkula utanför Tommelilla.Tycker egentligen Bengt var lite blygsam när han bad om att få bli upptoppad och förevisad på Klostret i Ystad. En mer passande sista hållplats för detta unikom skulle vara på Naturhistoriska Riksmuseet. Eller Sturehof.Eller kanske i matsalen på Operakällaren. Där kunde denne sanne vagabond få fortsätta inspirera till häpnadsväckande skryt och skrävel-historier bland de som redan övat en hel del på den saken.Vandra vidare, luffare! Vila i frid.
Många Ystadbor säger att det är Vincent som målat "Det sista brevet", trots att initialerna är Klaras.
Kanske hjälptes dom åt med konsten, vem vet?
Köpte denna på 90-talet av Vincent och Klara, som då bodde i en liten lägenhet på Slottsgatan. Klara bodde där tillsammans med Sveriges siste Luffare, Bengt Vincent i Ystad. Dom målar nog vidare i sin himmel nu.
https://www.ystadsallehanda.se/artikel/vernissage-pa-aldreboende-gick-i-tomtens-fotspar/
https://www.ystadsallehanda.se/artikel/vannen-minns-bengt-vincent-folk-sa-till-mig-att-han-var-opalitlig-det-var-bara-fordomar/
Sveriges siste luffare Vincent är död.
Bengt Vincent blev 89 år. Den siste av sin sort. Han donerade sin kropp till Klostret i Ystad. Efter sin död ville han bli uppstoppad och utställd. Gåvan togs inte emot. Även Lunds kommun tackade nej.Bengt var uppvuxen i "Fittemadagården" i kvarterat Göken i Ystad. Där bodde han tillsammans med sin mormor och moster tills han var 13 år. Sedan tog ett äventyrligt liv som luffare MED MERA över, och från 1950-talet var han en legend i Ystad med vida omnejd.Han spelade med Ebbe Jularbo på Gröna Lund, drack the med Kungen på Sofiero och blev kompis med Olof Palme, som tog med cigarrer hem till Bengt från Fidel Castro. Kanske.När jag var liten såg vi Bengt överallt, på markander och auktioner, skördefester och kringresande tivolin. Alltid dök Bengt upp med sitt bälgaspel. Och jag måste tillstå att han var en fröjd att skåda i sin färggranna luffarkostym och hatt, alltid med en cigarr i mungipan. Tillsammans med marknadernas romska resandefolk (men så omnämndes de inte då!) så stod Bengt Vincent för min tydligaste tidiga klädinspiration. Så elegant, i all sin prakt!När jag var liten kallade alla Bengt för "Moster Malla". Ingen tycks riktigt veta riktigt varför. Och själv gillade han inte smeknamnet som vi pågar och töser hälsade honom med på gågatan i Ystad där han till synes "alltid" satt och underhöll på sitt dragspel. För en femma fick man ta en bild med luffarlegenden.
Ett tag bodde han i en jordkula utanför Tommelilla.Tycker egentligen Bengt var lite blygsam när han bad om att få bli upptoppad och förevisad på Klostret i Ystad. En mer passande sista hållplats för detta unikom skulle vara på Naturhistoriska Riksmuseet. Eller Sturehof.Eller kanske i matsalen på Operakällaren. Där kunde denne sanne vagabond få fortsätta inspirera till häpnadsväckande skryt och skrävel-historier bland de som redan övat en hel del på den saken.Vandra vidare, luffare! Vila i frid.
Många Ystadbor säger att det är Vincent som målat "Det sista brevet", trots att initialerna är Klaras.
Kanske hjälptes dom åt med konsten, vem vet?
Klara Månsson / Bengt Vincent Ystad och Luffaren Bengt Vincent i Ys
Avslutad 27 jun 19:00
Utropspris
∙0 Bud
3 849 kr
4 043 kr med köparskydd.
Auktionen avslutades utan bud
