Insändaren av Clas Engström, 1969, Förord av statsminister Tage Erlander

Se även mina andra auktioner där jag säljer fler böcker och andra äldre saker, jag samfraktar gärna!

Insändaren
Clas Engström
Inbunden med skyddsomslag
Tryckt 1969
vikt: ca 315 gram
storlek: ca 20.5 x 13.5 x 1.5 cm
Förord av statsminister Tage Erlander

Lite solblekt skyddsomslag (se bilder)
lite märken på skyddsomslaget (se bilder)
annars bra skick

"Dagens åsikt att dikt och politik hänger ihop mer än man anar bestyrks särskilt bra av romanerna. Där ger samhällsförhållandena nästan alltid bakgrunden till vad som sker, och få är de författare som inte tar parti, medvetet eller omedvetet. Under de senaste årtiondena har svensk litteratur varit starkt politiskt färgad, men mest av de stora omvälvningar som har skett ute i världen. De aktuella händelserna på hemmaplan har däremot behandlats styvmoderligt, endast i en och annan bok som mera sällan har väckt större uppmärksamhet. Pa sista tiden har emellertid en ändring skett, och till tecknen på en sadan hör Clas Engströms Insändaren. Den kan kallas en bygderoman, lokaliserad som den är till en avsides landsända pa Gotland. Men i motsats till de flesta föregångarna ser den inte tillbaka utan rakt in i samtiden.
Den har en klar tendens, riktad främst mot storkapitalismens rovgirighet men också mot slentrianen hos lokala myndigheter och passiviteten hos mänga av de drabbade.
När de som inte hör till de drabbade hör talas om strukturrationalisering, avfolkningsbygder, lokaliseringspolitik och dylikt skyddar de sitt samvete bakom fraser om att utvecklingen mäste ha sin gång och att kriser klaras så smäningom och att enskilt och offentligt ändå slutligen samverkar till det bästa. Abstrakta ord tar sig alltid bra ut i sin kyliga oåtkomlighet. Annat blir det när konkreta människor och händelser kommer in i bilden. Då är det inte omöjligt att till och med de trögtänktaste börjar fatta att rätt förskräckliga saker kan hända bakom de polerade fasaderna. Några skräckskildringar blir det dock inte, därtill är Clas Engström för realistisk och sanningskär. Men den hjälplösa och hopplösa tristessen har han ställt fram till beskädande. Han har avgränsat en sektor av samhällsmaskineriet där jämvikten är rubbad. Det är ett varnande exempel, ett ord i rätt tid, nämligen i en tid då de många nödvändiga förändringarna lätt kan leda till nöd som inte är nödvändig."

"Förord
När Clas Engström gav ut sin bok "Insändaren" hösten 1966 beydde den inte bara ett stimulerande samhällsanalytiskt inslag i den pågående näringspolitiska debatten utan också ett verkningsfullt bidrag till nyinriktningen av den svenska romanen.
Engström hade vintern dessförinnan fört en hård polemik i en Gotlands-tidning med en företrädare för Skånska Cement om företagets bristande sociala ansvar vid nedläggningen av en kalkstensindustri i Valleviken.
Tydligen kände Engström behov av att på ett bredare sätt levandegöra de mänskliga och samhälleliga problem som uppstår, när ett storföretag utifrån vinst- och effektivi-tetssynpunkter företar strukturförändringar utan att beakta de sociala aspekterna. Romanformen gav då möjligheten att med all skärpa och tydlighet, utan att blottställa indi-viden, gestalta och levandegöra konsekvenserna för män-niskor, som genom beslut av en för dem anonym företagsledning förlorar inkomstkällan och grundförutsättning för en dräglig tillvaro och framtid. Och där samhällsinsatserna är otillräckliga.
De problem Engström tar upp i sin bok utgör ett av dem som arbetarrörelsen brottats med i decennier och som samhället gradvis sökt lösa genom att skapa en grundrngte för alla människor med full sysselsättnings, arbeten nads-, social-, pensions-, lokaliseringspolitik etc.
När strukturomvandlingen satte in med full kraft några år sedan anmälde sig kravet att stärka samhällsinsatserna och finna former för att ytterligare öka tryggheten och minska svärigheterna för de människor, som drabbas av katastrofen att deras försörjningskälla försvinner.
Strävan är att skapa den samordning mellan samhälle och näringsliv, som borde kunna leda till att Valleviken-fall blir exempel pa ett förgänget skedes ofullkomligheter.
Ett mödosamt arbete återstår. I det arbetet hälsar vi med tillfredsställelse den typ av positivt syftande samhällskritiska romaner som Engströms " Insändaren" utgör."