Kritik av omdömeskraften av Immanuel Kant

I Kritik av omdömeskraften (1790) fullbordar Kant det projekt han påbörjat ett decennium tidigare, och vars två stora byggstenar är Kritik av det rena förnuftet och Kritik av det praktiska förnuftet. I den första delen av denna tredje Kritik behandlar Kant frågan om smakomdömets natur, om det sköna och det sublima, om geniet, den sköna konsten och de estetiska idéerna. I den andra delen undersöks vad mån vi kan förstå naturen som en ändamålsenlig helhet, och vilken plats människan och hennes moraliska bestämmelse intar i förhållande till naturen.