CD - Floor Fillers Disco Classics

Various – Floor Fillers (Disco Classics)

Label: Mr Music – EX02-20
Series: Maximum Dance
Format: CD, Compilation
Country: Scandinavia
Released: 2002
Genre: Funk / Soul
Style: Disco, Boogie

1 Hot Chocolate–Every 1's A Winner 4:00
2 Chic–Everybody Dance 3:57
3 The Jacksons–Blame It On The Boogie 3:27
4 LaBelle–Lady Marmelade 3:54
5 Donna Summer–Hot Stuff 3:50
6 Patrick Hernandez–Born To Be Alive 3:07
7 Baccara–Yes Sir, I Can Boogie 4:32
8 Tina Charles–I Love To Love 2:59
9 Village People–YMCA 3:43
10 Amii Stewart–Knock On Wood 3:25
11 Barry White–You're The First, The Last, My Everything 3:22
12 Thelma Houston–Don't Leave Me This Way 3:37
13 Sylvester–You Make Me Feel (Mighty Real) 3:41
14 Gloria Gaynor–Never Can Say Goodbye 2:57

Skickas med Postnord till din brevlåda.

Disco, på svenska ibland disko, är en kultur och en musikgenre som startades och utvecklades under 1970-talet i USA. Stilen har sitt ursprung i afroamerikanska kretsar i New York och Philadelphia. Genrens popularitet nådde sin kulmen under andra halvan av 1970-talet och har sedan dess spelat en viktig roll i utvecklingen av andra stilar, däribland modern dansmusik som house och hiphop. Ordet disco kommer från franskans discothèque, "skivsamling".
Den ursprungliga discokulturen växte fram på New Yorks gayklubbar under 1960-talets sista år. Musiken som spelades var soul, funk och latinamerikansk musik.
I takt med att kulturen växte uppstod även discomusiken som en egen genre. 1975 brukar räknas som det år då discomusiken fick sitt kommersiella genombrott och musiken hade sin kommersiella storhetstid 1976-1979. Den spelades framför allt på dansetablissemang som kallades diskotek, där musiken ackompanjerades av taktblinkande färgade lampor.
Den stora dansfilmen med John Travolta, Saturday Night Fever, kom 1977 och introducerade en lättsmält bild av discokulturen till en masspublik. Filmmusiken, Bee Gees låtar från albumet med samma namn som filmen, briljerade.
Discokulturen innebar ett fokus på dans, där pardansen var viktig men inte nödvändig. En särskild dansstil utvecklades, discodansen. Danspartner hade i discodansen normalt inte kroppskontakt, i stället användes armarna synkroniserat med benen i de vanligaste dansrörelserna.
Klädstilen var inspirerad både av 1970-talets vardagsmode och av glamrocken, med mycket glitter, glans, färgglada skjortor och blusar och männen bar gärna kostymer eller overaller.