Henri Lefebvre x 3

Lefebvre studerade vid Paris universitet, där han tog en magisterexamen i filosofi 1920. Han anslöt sig 1928 till Franska kommunistpartiet (PCF), och framstod som en av de ledande intellektuella inom PCF fram till dess att han uteslöts ur partiet 1958; Lefebvre kom därefter att inta en kritisk hållning mot PCF i flera frågor, men övergav för den sakens skull inte sin marxistiska åskådning. Bäst känd är Lefebvre för sin kritik av vardagslivet. Lefebvre var också kritiskt inställd mot stalinism, existentialism, and strukturalism.

Flera av Lefebvres skrifter förstördes och brändes av Vichyregimen efter nazisternas ockupation under andra världskriget, men även efter kriget kom de franska myndigheterna att straffa honom på grund av hans kommunistiska övertygelse. Under kriget deltog Lefebvre även i den franska motståndsrörelsen, och 1960 var han en av undertecknarna av "de 121:s manifest" mot Frankrikes undertryckande av Algerietrevolten. 1962 blev Lefebvre professor i sociologi vid Strasbourgs universitet, och 1965 övergick han till Nanterres universitet. Han kom att bli en viktig inspirationskälla för de radikala studenter som initierade majrevolten i Frankrike 1968. Politik historia. Lite olika skick