Deutsche Unterseeboote U 7 und U 8 WK1

Deutsche Unterseeboote U 7 und U 8

Gammalt feldpost vykort på de två tyska ubåtarna U 7 och U 8, med Kaiserliche Deutsche Marine-Schiffspost stämpel, 1.1.1917.

U7

U 7 var en ubåt tillhörande den tyska kejserliga marinen. U 7 var en så kallad dubbelskrovsubåt, konstruerad som en oceangående ubåt av ubåtskonstruktören Hans Techel vid Germaniawerft varvet. Ubåten sjösattes den 28 juli 1910 och levererades och togs i drift den 18 juli 1911 under ledning av kommendörlöjtnant Georg-Günther von Forstner. Besättningen bestod av 28 man, inklusive fyra officerare. Det maximala dykdjupet var 30 meter och beväpningen bestod av två torpedrör i fören och två i aktern, vardera med sex torpeder. Fram till slutet av 1914 var en 3,7 cm revolverkanon monterad bakom tornet.

Den tragiska sänkningen av U 7

U 7, den första tyska ubåten som sänktes av egen eld. Den 20 januari 1915 lämnade U 7 under befäl av kapitänleutnant Georg König hamnen i Emden med kurs västerut. Hög sjö rådde den dagen, så U 22, under befäl av kapitänleutnant Bruno Hoppe, lämnade sin position utanför den engelska kusten för att återvända till Emden. Följande dag mötte de två ubåtarna varandra inom synhåll norr om Ameland utanför den nederländska kusten. På grund av den dåliga sikten insåg Hoppe inte att U 7 var en tysk ubåt. U 22 skickade en igenkänningssignal som U 7 inte besvarade. Istället försökte U 7 röra sig iväg med ökande hastighet. En annan signal från U 22 besvarades inte heller. Efter att en tredje signal också förblev obesvarad, avfyrade Hoppe två torpeder, varav en träffade U 7 i närheten av ubåtstornet. Ubåt U 7 sjönk omedelbart därefter vid positionen 53° 43' N, 6° 2' Ö. En besättningsman på U 7 som kunde lämna den sjunkande ubåten räddades av U 22.

Det speciella och tragiska i denna händelse ligger inte bara i att en av deras egna ubåtar av misstag sänktes, utan också i det faktum att det fanns en nära personlig vänskap mellan de två befälhavarna kapitänleutnant König och kapitänleutnant Hoppe.

U8

U 8 var liksom U 7 en dubbelskrovsubåt. U 8 var också konstruerad av ubåtskonstruktören Hans Techel och tillverkad vid Germaniawerft varvet i Kiel. U 8 togs i drift den 18 juni 1911 under befäl av kapitänleutnant Wilhelm Friedrich Starke. Besättningen bestod av 29 man, inklusive fyra officerare. Det maximala dykdjupet var 30 meter och beväpningen bestod av två torpedrör vardera i fören och aktern, vardera med sex torpeder. Fram till slutet av 1914 var en 3,7 cm revolverkanon monterad bakom tornet, vilken kompletterades med ytterligare en 5 cm kanon 1915.

U 8 genomförde tio stridspatruller och sänkte fem brittiska fartyg. Den 4 mars 1915 stötte U 8, som seglade västerut i Engelska kanalen, på en nybyggd brittisk nätbarriär, en del av Doverbarriären, som fortfarande var under konstruktion. Ubåtens misslyckade försök att befria ett tyskt fartyg från nätbarriären drog uppmärksamheten hos besättningen på den engelska trålaren Robur, som varnade en attackgrupp från den kungliga engelska flottan. Attackgruppen bestod av jagarna från Dover Patrol: Cossack, Falcon, Fawn, Ghurka, Kangaroo, Leven, Maori, Mohawk, Nubian, Syren, Ure och Viking. Gurkha avfyrade en spränggranat mot U 8 som träffade ubåten och exploderade. Detta resulterade i översvämningar, förlust av belysning och motorer samt en brand inuti ubåten. Kaptenlöjtnant Stoß tvingades därför upp till ytan. Stoß beordrade besättningen att lämna ubåten och gå i land. Jagarna Gurkha och Maori öppnade ytterligare eld mot ubåten, som sjönk vid ungefär 50° 34' N, 1° 9' Ö. Alla besättningsmedlemmar på U 8 räddades av britterna.

Ej ansvarig för posthantering. Om vinnaren av auktionen vill att objektet ska skickas med rekommenderad post tillkommer en extra portoavgift. Betalning skall ske efter den vunna auktionen, så snart vinnaren har fått betalningsinformation.

Eventuella frågor skall ställas innan budgivning påbörjas.