Erik XIV – 1 Mark 1563 - Osedvanligt vacker med härlig bottenlyster på metalliskt myntämne
Ett mynt som nästan alltid är präglat på myntämnen av dålig, porös metall – ofta med sprickor i myntämnet och dåligt präglade med slitna stampar. Detta exemplar är utöver det vanliga! Myntämnet har en härlig metallisk karaktär, är helt och runt utan sprickor eller defekter, och uppvisar en jämn och fin, nästan modern karaktär på bottenlystern. Skarpt och jämnt präglat, med endast viss svaghet i frånsidans kant. Som sagt, detta exemplar höjer sig långt över de som normalt erbjuds på marknaden. Kvalitet 1+/01, SMB 32.

Åtsidan visar ett uttrycksfullt renässansporträtt av Erik XIV med långt skägg, vänd åt höger, iförd praktfull krona, rustning och en rikt dekorerad krage. Denna krona är den nya, slutna modell som framtogs till kröningen 1561, till skillnad från de öppna kronor som användes under medeltiden och av hans far, Gustav Vasa. Omskriften lyder: "ERICVS XIIII D G SVE GOT VAN Q REX", vilket på svenska betyder: "Erik XIV, med Guds nåde Sveriges, Götars och Vänders konung".

En intressant detalj på porträttet är kronans utformning. Enligt forskaren Bengt Hemmingssons arkivstudier har två olika gravörer identifierats: dels Olofsson, som var aktiv först, vars kronor avbildas med tre kronbågar; dels hans efterföljare Hohenauer, som tillträdde 1563, vars kronor avbildas med fem kronbågar. Eftersom gravörbytet skedde under 1563, förekommer sålunda båda dessa kronvarianter på mynt från detta årtal. Detta specifika exemplar, med sina tydliga fem kronbågar, är därmed graverat av Hohenauer.

Frånsidan bär årtalet 1563 och kungens valspråk i omskriften: "CVI VVLT DEVS DAT", vilket betyder: "Gud ger åt vem han vill". Mittfältet visar ett stort, fyrdelat riksvapen under en kunglig krona. Huvudsköldens första och fjärde fält innehåller tre öppna kronor, ordnade två över en. Huvudsköldens andra och tredje fält innehåller tre ginbalksvis gående strömmar, överlagda med ett upprest, med öppen krona krönt lejon.

Myntet är präglat samma år som det nordiska sjuårskriget bröt ut. Kriget orsakades delvis av en heraldisk dispyt där Erik XIV gjort anspråk på de danska och norska vapnen på samma sätt som Danmark gjorde anspråk på de tre kronorna. Pajkastning på hög nivå med andra ord. Just denna mynttyp från 1563 uppvisar dock ännu inte dessa nya anspråk i skölden. Det är först året därpå, 1564, som den heraldiska förändringen slår igenom fullt ut på markmynten. Då ersattes då de två fälten med Götalands lejon med Danmarks tre leoparder och Norges lejon med yxan. Därmed blev myntpräglingen en direkt bärare av kungens explicita territoriella anspråk som ledde till kriget.