Oskar I - 4 Riksdaler riksmynt 1856 med 1855-års bild - sällsynt typmynt

Oskar I - 4 Riksdaler riksmynt 1856 med 1855-års bild - sällsynt typmynt

Ett sällsynt typmynt i exceptionell kvalitet, med endast obetydliga gnidspår. Då endast två exemplar tidigare noterats i kvalitet 01 är detta sålunda det tredje kända exemplaret. Myntet stoltserar med den underbara, höga relief som är så karakteristisk för denna typ. Åtsidan uppvisar även ett kortare skägg (jämfört med 1856-års bild) samt smalare och mindre bokstäver i omskriften, vilka är placerade längre in från kanten. Frånsidan särskiljs tydligt av en smal '4' i valören och de lutande initialerna 'ST' för myntmästaren, Sebastian Tham. Kvalitet 01, SMB 45

Bakgrund till 4 Riksdaler Riksmynt 1856 med 1855 års porträtt
Med förordningen av den 3 februari 1855 infördes decimalsystemet formellt i det svenska myntväsendet, även om den praktiska tillämpningen inom statens redovisning dröjde till 1 januari 1858. De nya mynten i riksdaler riksmynt och öre började präglas redan 1855, men olika valörer introducerades successivt. Samtidigt fortsatte Riksbankens äldre sedelserier, tryckta enligt den gamla mynträkningen med dubbla valörer i riksdaler banco och riksdaler riksgälds, att ges ut fram till 1858. Den sista sedeln i denna serie – 32 skilling banco, motsvarande 1 riksdaler riksgälds – utkom just detta år. Parallellt med införandet av de nya mynten skedde en kontrollerad utfasning av de gamla sedlarna. Från och med 1858 började de nya färgade banksedlarna ges ut, nu med enkel valör i riksdaler riksmynt, vilket markerade övergången till det nya decimalsystemet även i sedelcirkulationen.

Den nya myntserien
För att genomföra reformen krävdes en helt ny myntserie, präglad vid Kungliga Myntet i Stockholm. Arbetet leddes av gravören Lea Ahlborn (vars initialer L.A. återfinns på mynten) och myntmästaren Sebastian Tham (S.T.).

Utgivningen skedde stegvis:
- De första silvermynten, 10 och 25 öre, präglades redan 1855.
- Bronsmynten – ½, 1, 2 och 5 öre – följde 1856.
- De högre silvervalörerna – 50 öre, 1 och 2 riksdaler riksmynt – började präglas 1857.

Myntserien hade en medvetet pedagogisk design. Bronsmynten (1, 2 och 5 öre) visade kungens porträtt vänsterställt (1/2-öringen saknar porträtt), medan samtliga silvermynt hade högerställt porträtt. Detta hjälpte en ännu delvis illitterat befolkning att enkelt skilja mellan låg- och högvalörer. Den högsta valören, 4 riksdaler riksmynt, spelade dessutom en symboliskt viktig roll. På myntet angavs uttryckligen växelkursen mellan den gamla och den nya standarden – 1 riksdaler specie = 4 riksdaler riksmynt – vilket gjorde myntet till en fysisk brygga mellan två epoker i det svenska penningväsendet.

4 Riksdaler Riksmynt 1855 – provmynt och upplaga
Valören 4 riksdaler riksmynt förekommer först som ett unikt provmynt med årtalet 1855, idag bevarat i Kungliga Myntkabinettets samling. Provmyntet saknar myntmästarens initialer ST och kännetecknas av en nästan medaljpräglad, hög relief på porträttet. Omskriften är smal och tät, vilket ger ett något obalanserat och estetiskt otillfredsställande intryck. Provmyntet godkändes, och en begränsad utmyntning följde med oförändrad design, men nu med myntmästarens initialer ST tillagda på frånsidan.

Det står dock utom tvivel att endast ett mycket litet antal 4 riksdaler riksmynt 1855 faktiskt präglades. I litteraturen anges ibland en upplaga om 2 117 exemplar, men utan angiven källa. Här krävs därför källkritisk försiktighet. Upplagesiffror från 1800-talets mitt avser vanligen antalet mynt präglade under året, inte nödvändigtvis antalet mynt med motsvarande årtal. Skillnaden är betydande, eftersom produktionsåret inte alltid överensstämde med årtalet på myntet.

Erfarenheten visar dessutom att dessa siffror ofta står i dålig proportion till den faktiska förekomsten på samlarmarknaden. I detta fall finns en tydlig anomali mellan den uppgivna upplagan och den kända bevarade populationen. Endast två exemplar är idag kända i privat ägo, båda i praktiskt taget ocirkulerat skick (kvalitet 01). Det ena kan spåras till kung Farouks samling, det andra till Sven Svenssons samling.

Om myntet verkligen hade satts i cirkulation är det svårt att förklara varför inga cirkulerade exemplar är kända. Den mest sannolika förklaringen är därför att 1855 års 4 riksdaler riksmynt aldrig var avsett för allmän spridning, utan snarare präglades som presentmynt eller provexemplar till högt uppsatta personer involverade i myntreformens genomförande. Den tolkningen förklarar väl både myntets extrema sällsynthet och den höga kvaliteten hos de bevarade exemplaren.

Från provmynt till cirkulationsmynt: 1856 års typ
När den reguljära präglingen inleddes 1856 utgick man inledningsvis från 1855 års porträtttyp. Det visade sig dock snart att utformningen inte var tillfredsställande: porträttet ansågs för statiskt och reliefen för hög för praktisk cirkulation. Redan samma år ersattes det därför med en ny, mer mogen och tekniskt förbättrad porträttstil, samt en kraftigare omskrift i bättre proportion till den kungliga bilden. Den lägre reliefen möjliggjorde dessutom bättre präglingskvalitet vid massproduktion. Denna förändring gör att 1856 års 4 riksdaler riksmynt med 1855 års porträtttyp är mycket sällsynt, särskilt i höga bevarandekvaliteter. I dagsläget är endast tre exemplar kända som kan graderas till kvalitet 01.

Sammanfattning och presentation av erbjudet mynt
Det erbjudna myntet – 4 Riksdaler Riksmynt 1856 med 1855 års porträtttyp – tillhör denna ytterst begränsade övergångsserie. Det representerar ett unikt historiskt ögonblick i svensk mynthistoria: brytpunkten mellan den gamla och den nya penningstandarden, mellan medaljlik idealism och industriell rationalitet. Myntet förenar därmed reformens idévärld – övergången till decimalisering och modernitet – med en konkret metallisk manifestation av dess första steg. För den avancerade samlaren utgör det en symbolisk länk mellan 1855 års reform och 1873 års myntunion, ett stycke svensk ekonomisk och konstnärlig historia i silver.