1/0


Beskrivning
Folke Bernadottes arv och den gyllene medaljens berättelse - Guldmedaljen som moralisk spegel
Guld, 32.25g, 35mm. Präglad i Bern 1948, graverad av H. J. Huguenin. Medaljen präglades på ett myntämne avsett för det franska 100-franc guldmyntet, med identisk vikt, finhalt och randräffling. . 29,03 gram finguld. Kvalitet 01
Åtsida
Bernadottes vänstervända profil. Över bilden hans namn: "FOLKE BERNADOTTE" och un der bilden hans levnadsår: "1895 - 1948". Under halsen gravörewns namn: "Huguenin H.J."
Frånsida
Röda korsets emblem, omgivet av texten "LIGUE DES SOCIETES DE LA CROIX-ROUGE" (Förbundet för Röda Korsets sällskap). Därunder, orden som sammanfattar syftet med medaljens utgivning: "IN MEMORIAM" och "OEUVRE DE SECOURS" (Hjälparbete). Längst ner står den tekniska beteckningen: "GR 29.03 - OR FIN"
Folke Bernadotte – krigets räddningsman och FN:s förste medlare
Den unge Folke Bernadotte växte upp med en självklar pliktkänsla. Han tog studenten vid Nya Elementarskolan 1913, var målinriktad men ingen stjärnelev – sannolikt på grund av dyslexi – och valde den militära banan. Han blev officer vid Livregementets dragoner (K 2), ryttmästare 1930. En svår blödning 1927 – troligen magsår – satte punkt för den aktiva tjänsten. Sjukdomen, skrev han, ”öppnade mina ögon för mänskligt lidande” och gav hans disciplin ett nytt, humanitärt syfte.
Under återhämtningen gifte han sig 1928 med Estelle Manville i Pleasantville, New York – det första ”kungliga” bröllopet på amerikansk mark. De bosatte sig på Dragongården i Stockholm och fick fyra söner (två avled i späd ålder); Bernadotte hade sedan tidigare dottern Jeanne. Han stod hovet nära och blev gudfar till Carl XVI Gustaf. Samtidigt blev han en organisatorisk kraft i civilsamhället: ledare för Sveriges scoutförbund från 1937 (tilldelad Silvervargen 1941) och, viktigast, ledande kraft i Svenska Röda Korset – formellt ordförande från 1946.
De vita bussarna (1945)
I krigets slutskede anförtroddes han en uppgift utan motstycke: att förhandla med Heinrich Himmler för att rädda skandinaviska politiska fångar ur nazistiska läger. Bernadotte vägrade konsekvent att bli politisk budbärare när Himmler försökte använda honom för kontakter med västmakterna. Uppdraget var Oeuvre de Secours – rent hjälparbete.
Under våren 1945 genomförde Svenska Röda Korset aktionen De vita bussarna med 75 vitmålade bussar, lastbilar och ambulanser märkta med röda kors. Räddningsoperationen förde över 20 000 människor i säkerhet – norrmän, danskar, judar och andra nationaliteter – från läger som Neuengamme. Bernadotte skildrade nyktert förhandlingarna och räddningarna i boken Slutet (1945). Insatsen gjorde honom internationellt känd och gav Sverige ett moraliskt kapital långt över landets storlek.
FN:s förste medlare i Palestina (1948)
När det brittiska mandatet kollapsade och staten Israel utropades våren 1948 bröt krig ut. Förenta nationerna utsåg Bernadotte till världens första officiella fredsmedlare. Han reste outtröttligt mellan fronterna och lyckades i juni förhandla fram ett första eldupphör. Därefter lade han fram ett mer omfattande förslag byggt på sju principer: två oberoende stater, internationell kontroll över Jerusalem, slutlig gränsdragning genom avtal eller FN-beslut, samt rätten för de palestinska flyktingarna att återvända med kompensation för dem som avstod. Förslaget innehöll också att Negev skulle tillhöra arabisk stat, Galiléen judisk stat, och att Haifa samt Lydda skulle vara öppna som frihamn respektive fri flygplats. Planen stöddes i delar av brittiska och amerikanska sändebud men väckte starkt motstånd; vapenvilor bröts, politiska intressen låste sig och förslaget föll.
Mordet i Jerusalem (17 september 1948)
Den 17 september färdades Bernadottes trebilskonvoj utan eskort genom Katamon i Jerusalem. Vägen blockerades av en jeep; fyra män ur den sionistiska underjordiska organisationen Lehi (Sternligan) steg fram. Yehoshua Cohen sköt genom bakrutan med 9 mm-kpist: Folke Bernadotte och den franske FN-observatören André Sérot dödades omedelbart. Enligt samtida och senare uppgifter planerades attentatet inom Lehi-kretsen där Yitzhak Shamir var en av de ledande. Den israeliska utredningen bedömdes i efterhand som underlåten och ingen dömdes. FN:s säkerhetsråd fördömde dådet som en feg terrorhandling; Sverige dröjde med att erkänna Israel.
Medaljen som berättar
Kort efter mordet lät den internationella Röda kors-rörelsen prägla en minnesmedalj i guld i Bern av H. J. Huguenin. Den är 35 mm, väger 32,25 g, och slogs på ett planchet avsett för franska 100-francen – med samma randräffling och finhalt (OR FIN). Åtsidan visar texten FOLKE BERNADOTTE / 1895–1948 och ett naket porträtt utan maktattribut; frånsidan bär Röda korsets kors och texten LIGUE DES SOCIÉTÉS DE LA CROIX-ROUGE – IN MEMORIAM – OEUVRE DE SECOURS – GR 29.03. Den tekniska precisionen speglar mannens liv: målmedvetet, neutralt, inriktat på att rädda liv.
Bernadottes arv lever i Folke Bernadotteakademin och i den internationella medlingens historia. Men tydligast talar guldet: en tyst påminnelse om att neutralitet inte är passivitet, utan ett aktivt – ibland livsfarligt – ställningstagande för mänsklig värdighet.










































