Gustav VI Adolf (1950-1973). Konungen 60 År (1902-1962) som Frimurare.

Kunglig medalj över Gustaf VI Adolf, framtagen av Svenska Frimurare Orden hedrande konungen för sina 60 år (1902-1962) inom svenska ordenssällskapet.

Stor pampig medalj. Åtsidans porträtt graverat av Gösta Carell, signerad. Frånsidan graverad av Åke Hammarberg, signerad. Utgiven av Svenska Frimurare Orden 1962. Brons 60 mm. Vikt 97,1 gram. Mycket bra kvalitet!

Åtsida: Gustav VI Adolfs porträtt, vänster. "GUSTAF VI ADOLF SVERIGES KONUNG". Under halsen gravörsignaturen "G. CARELL".

Frånsida: Kungens ordensvapen försett med kunglig krona. Skånes vapen är med som komponent. Under ordensvapnet "A.A-G INV.". Valspråket i inskriftsbandet under ordensvapnet, "HJÄRTA OCH MUN TALA SAMMA SPRÅK". I vardera ände av inskriftsbandet: "1882-1962" och "1902-1962". Som omskrift "I TACKSAMHET OCH VÖRDNAD", "SVENSKA FRIMURARE ORDEN" avskilt med ett kors. Under korset gravörsignatur "Å H" liggande (Åke Hammarberg).

GUSTAV VI ADOLF (1950-1973)
Gustaf VI Adolf, Oscar Fredrik Wilhelm Olaf Gustaf Adolf, född 11 nov 1882 på Stockholms slott, död 15 sept 1973 på Helsingborgs lasarett, var Sveriges kung 29 okt 1950 och fram till sin död 1973. Han var son till Gustaf V och Victoria av Baden.

Han ingick äktenskap 1905 med den brittiska prinsessan Margaret (1882–1920) och gifte sig för andra gången 1923 med Louise Mountbatten (1889–1965). Med Margareta fick Gustaf Adolf fem barn; Gustaf Adolf "junior" (1906-1947) som dog i en flygolycka 1947 och är nuvarande kung Carl XVI Gustafs far, och därutöver Sigvard (1907–2002), Ingrid (1910–2000), Bertil (1912–1997) och Carl Johan (1916–2012).

Utbildning
Gustaf Adolf fick privat undervisning och avlade studentexamen 1900. Vårterminen 1901 skrevs arvfursten in vid Uppsala universitet och vid Stockholms nation 8 feb 1901. I Uppsala hann Gustaf Adolf även med studentlivet på sin fritid och var med i studentföreningen Philochorus som vurmade för folkmusik och folkdans.

Under sin utbildning i Uppsala erhöll han samtidigt militär utbildning och tog officersexamen 1902. Efter genomgången kurs vid Krigshögskolan blev han 1909 kapten, 1913 major, 1916 överstelöjtnant, 1918 överste, 1923 generalmajor och 1928 generallöjtnant.

Gustaf VI Adolf talade, förutom sitt modersmål, engelska, franska och tyska flytande. Han läste även italienska helt obehindrat och förstod latin. 10 maj 1906 invaldes han som hedersledamot i Kungliga Vetenskapsakademien.

Regentskap och intressen
Efter fadern Gustaf V:s bortgång den 29 okt 1950 svor kung Gustaf VI Adolf den kungliga eden.

Gustaf VI Adolf var känd som en ivrig och även kunnig amatörarkeolog, som vid flera tillfällen begav sig till bland annat Italien för att delta i utgrävningar. Han besökte även Grekland och Främre Orienten. Sin första utgrävning var han med om som sextonåring, under riksantikvarien Hans Hildebrand vid Tullgarns slott.

Ett annat intresse var kinesisk konst och hans samling av ostindiskt porslin finns nu på Östasiatiska museet i Stockholm.

Han reste som kronprins till USA på "den stora resan" 1926–1927, var ordförande i Riksidrottsförbundet, reste till svenskborna i Estland 1931, företog årliga stora manövrar med armén. Det har sagts att han skrev 7 000 namnteckningar per år, och var värd för 3 000 gäster per år. Han var beskyddare för cirka 200, huvudsakligen ideella, vetenskapliga och idrottsliga sammanslutningar samt konstföreningar.

Gustaf VI Adolf var den förste svenske monarken efter frihetstiden som inte i någon högre grad brukade sin politiska makt. Enda egentliga undantaget var regeringskrisen 1957. Detta första och enda elddop inom politiken skötte han ur parlamentarisk synvinkel korrekt.

År 1962 medverkade kungen i filmen Nils Holgerssons underbara resa som sig själv.

Slutet
Den 18 aug 1973 insjuknade Gustaf VI Adolf i blödande magsår i sitt sommarresidens, Sofiero slott strax norr om Helsingborg. Efter operationen drabbades kungen av lunginflammation, hjärtflimmer, försämrad njurfunktion och återkommande magsår. Han avled 15 sept 1973 på Helsingborgs lasarett i kretsen av de närmaste. Den direkta dödsorsaken var lunginflammation.

GÖSTA CARELL (1888-1962)
Gustaf (Gösta) Imanuel Carell, född 21 maj 1888 i Stockholm, död 1962 i Stockholm, var en svensk medaljgravör. Gift första gången 1914 med Emmy Bogstrand och andra gången 1942 med Hjördis Moberg.

Carell studerade vid Tekniska skolan i Malmö och anställdes efter avslutad skolgång vid Skånska Cementgjuteriets ateljé för fasaddekorationer 1910.

Han studerade därefter en kortare tid för Bissen den yngre i Köpenhamn. Han vistades i Amerika 1913–1920 och var där verksam vid Victor David Brenners medaljateljé 1916–1919 samtidigt bedrev han studier vid Cooper Union och School of Beaux Arts.

Han återvände till Malmö 1920 och bosatte sig 1922 i Stockholm där han arbetade med större reliefer till gravvårdar, han debuterade som medaljgravör 1925 med medaljen över Frithiof Lennmalm.

Carell är representerad vid Uppsala universitetsbibliotek och Nationalmuseum samt med nästan hela sin medaljproduktion vid Kungliga myntkabinettet i Stockholm.

ÅKE HAMMARBERG (1900-1974)
Sven Torsten Åke Hammarberg, född 14 jan 1900 i Stockholm, död 1974, var en svensk skulptör.

Han var son till Eugén Hammarberg och Wilhelmina Henrietta Sandahl och från 1940 gift med Mary Elisabet de Verdier. Hammarberg studerade vid Tekniska skolan i Stockholm 1920-1922 och fortsatte därefter med praktik i sin faders ateljé innan han studerade för Emile-Antoine Bourdelle vid Académie de la Grande Chaumière i Paris 1928-1930 och för P Bouchard, M Landowski och P Niclausse vid Académie Julian samt för Nils Sjögren vid Konsthögskolan i Stockholm 1931-1935. Han specialiserade sig tidigt på porträttbyster, men efter 1935 ägnade han sig huvudsakligen åt medaljkonst som skulptör. Av medaljerna märks bland annat de över Carl von Linné gjuten 1939 och M/S Albatross oceanografiska expedition gjuten 1948. Han ställde ut med porträttbyster på Parissalongen 1929 och 1930 samt medverkade i den internationella medaljutställningen i Madrid 1951 där han tilldelades en belöningsmedalj i brons.