Nordin, Ernst (1934-), skulptör. Kung Svante Nilsson och malmbrytning i Sala Silvergruva.

Konstmedalj av skulptör Ernst Nordin, porträtterande Sveriges konung Svante Nilsson Sture (1504-1512) och den för Sveriges krigsföring så viktiga silvergruvan i Sala.

Modellerad av skulptör Ernst Nordin (1934-), signerad "Ernst Nordin" på åtsidan. Brons 40 mm. Vikt 43,5 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung (riksföreståndare) Svante Nilsson Sture.

Frånsida: Malmbrytning i Sala Silvergruva.

SVANTE NILSSON STURE (1504-1512)
Svante Nilsson, född ca 1460 på Penningby slott i Uppland, död 2 jan1512 på Västerås slott, son till Nils Bosson (Sture), var svenskt riksråd och Sveriges riksföreståndare från 1504 till sin död 1512.

Kalmar recess ger riksråden utökad makt
1482 inträdde han i riksrådet där fadern hade en framträdande roll, och 1483 blev han ledamot i den församling delegater som sändes till Köpenhamn att förhandla med de danska och norska riksråden om de villkor kung Hans måste uppfylla för att erkännas som kung. Villkoren sammanfattades samma år i Kalmar recess. Den gav riksrådet en dominerande roll inom den svenska rikspolitiken och gjorde kungen och riksföreståndaren helt beroende av det.

Svante Nilsson kommer i konflikt med nuvarande regenten Sten Sture d.ä
Under Sturarnas ryska krig kom Sten Sture d.ä och Svante Nilsson i konflikt. Svante Nilsson ville ha ersättning för de stora kostnader han haft för att driva tillbaka ryssen och inta Ivangorod, men ersättning avvisades. Svante Nilsson anslöt sig då till de inom riksrådet som var emot Sten Sture d.ä, och började förhandla med Danmarks kung Hans att tillsättas som kung även i Sverige. Sten Sture kallade in dalkarlarna till undsättning, men de besegrades i slaget vid Rotebro, där Svante Nilsson deltog på dansk sida.

Kung Hans tar tillfälligt makten
Kung Hans erkändes nu som svensk kung, sedan Sten Sture frivilligt avsagt sig riksföreståndarämbetet, och i gengäld fått omfattande förläningar i Finland och Sverige. Övriga viktiga förläningar gav kung Hans företrädesvis till till trogna danska och tyska anhängare. Det ledde till missnöje bland de svenska riksråden, och 1501 avsatte de honom.

Sten Sture d.ä tar makten igen, och efterträds 1504 av Svante Nilsson
Svante Nilsson och Sten Sture d.ä försonas, och Svante Nilsson gick med på att Sten Sture återinsattes som riksföreståndare. Sten Sture d.ä utser Svante Nilsson till sin efterträdare, vilket efter Sten Stures död juletid 1503 godkänns av riksrådet.

De efterföljande fredsförhandlingarna med Danmark och kung Hans bröt samman, och ett nytt krig följde. Kung Hans allierade sig med hanseaterna mot Sverige, vilket gav riksrådet argument för att snabbt söka en slutlig uppgörelse med kung Hans. Efter en serie förhandlingar 1507–1509 accepterade rådsmajoriteten de krav kung Hans ställt upp för fred, nämligen att han eller hans son Kristian (Kristian II "tyrann") skulle erkännas som kung i Sverige eller att svenskarna skulle betala honom en årlig tribut.

Tributkraven var så höga att allmogen blev rasande och Svante Nilsson fick dessa med sig att strida mot danskarna. Situationen förbättrades även av att Lübeck 1509 startade krig mot Danmark och började sända understöd till Sverige. Trots framgångarna hårdnade oppositionen i Sverige, och vid ett möte i Stockholm 1511 beslutade riksrådet säga upp stödet för Svante Nilsson. Det hela slutade i en förlikning om slutuppgörelse i Arboga nyåret 1512 (strax innan mötet dog Svante Nilsson av slaganfall). Riksrådet beslutade att Svante Nilssons son Sten Sture d.y efterträder som regent.

ERNST NORDIN (1934-)
Ernst Erik Axel Nordin, född 11 mars 1934 i Silje i Selånger, är en svensk skulptör och akvarellist.

Uppväxt och utbildning
Ernst Nordins föräldrar var småjordbrukare och kvarnägare. Under fyra år studerade han kvällstid måleri hos Sundsvallskonstnären Gustav Walles medan han gick på läroverket. Därefter följde en tid som dekoratör vid Dahlmans varuhus i Sundsvall, varpå studier vid Konstfackskolan 1955–1959 följt av arbete vid arkitektkontor i Stockholm. Åren 1962–1967 studerade han skulptur vid Konsthögskolan i Stockholm med Arne Jones, Asmund Arle och Bror Marklund som lärare.

Yrkeskarriär
Hösten 1967 återvände Nordin till Konstfackskolan, nu som lärare i skulptur en dag i veckan och han fortsatte att periodvis undervisa i formlära, teckning och anatomi fram till 1993. Färg och form blev 1983 en självstyrande institution på Konstfackskolan och Ernst Nordin blev dess förste prefekt under fem år. Efter tiden vid Konstfackskolan blev han universitetslektor i formlära på arkitektursektionen på Kungliga Tekniska Högskolan, en tjänst han innehade fram till pensioneringen 1999.

På erhållna stipendier, bland andra Gålö-stipendiet, studerade Nordin modern konst i Schweiz och Milano och bronsgjutning lärde han sig i Paris.

Konstnärlig utveckling
Nordin har i sin konst inte låst sig vid en viss stilart, utan det finns klassisk skulptur, teknisk skulptur som varit föreställande och även konstruktionsarbeten. I början av sin karriär var skulpturerna ofta stora, närmast kolossala i samband med arkitektur, men efterhand gick det över till mer personliga skulpturer för att särskilt under slutet av yrkeslivet inriktas på porträtt- och medaljskulpturer.

Han har modellerat ett flertal medaljer och jubileumsmynt och hade från 1997 uppdraget att utforma kungliga minnes- och belöningsmedaljer samt medaljer för Kungliga Vetenskapsakademin.

Myntgravör
Ernst Nordin har formgivit det svenska enkronemyntet från 2001 och porträttsidan av tiokronorsmyntet. År 2012 vann han Sveriges riksbanks tävling om nya mynt från 2016, vilka präglades i valörerna 1 krona, 2 kronor och 5 kronor. Hans tävlingsförslag hade temat Sol, vind och vatten efter Ted Gärdestads sång, och i utformningen har solstrålar, en vindpust respektive vågor avbildats på myntets valörsidor.