Enligt rubrik och bild.

Sten Anders Gunnar ”Lillen” Eklund, född 22 december 1957 i Skutskär, död 1 april 2010 i Uppsala, var en svensk professionell tungviktsboxare.
Nästan två meter lång och 117 kilo tung kom han att kallas ”Lillen”.
Själv tyckte Eklund inte om detta smeknamn, och försökte ett tag ändra
det till ”Viking”.

Eklund var den ende svensk sedan Ingemar Johansson som nådde framgångar inom proffsboxningens tungvikt. Han blev tvåfaldig Europamästare, 1985 och 1987, under den epok inom sporten då en EM-titel verkligen var en titel och inte en urvattnad variant av den.
1985 slog han ut norrmannen Steffen Tangstad, men förlorade titeln senare samma år då han blev utslagen av britten och blivande tungviktsvärldsmästaren Frank Bruno i en match som direktsändes i Sveriges Television. År 1987 besegrade han naturaliserade spanjoren Alfredo Evangelista med knockout, men förlorade titeln senare samma år mot italienaren Francesco Damiani.

Eklund rankades i mitten på 1980-talet som en av världens femton
främsta boxare och blev 1989 amerikansk mästare efter seger mot den
svårövervunne Phillip Brown (tre förluster på 30 matcher). Han förlorade titeln till den blivande tungviktsvärldsmästaren Tim Witherspoon.

Eklund avslutade sin professionella boxningskarriär 1990 efter 19 vinster, 5 förluster och 1 oavgjord match.[3] Den 17 maj 1990 gick han sin sista match, då han besegrade engelsmannen Garing Lane på poäng.

När den ansedda boxningstidskriften Boxing Illustrated i början av 1990-talet rankade världens främsta tungviktsboxare hamnade Eklund bland topp 20; ”A solid 10 round winning fighter” var tidskriftens omdöme om Eklund.

Porto tillkommer.
Postage shown is for within Sweden.
Higher postage for foreign buyers.

Samfraktar.