Vykort (Motiv Paula Lindberg o Johon Forsell i Eugen Onegin Opera)

Motiv
Se bild
Eugen Onegin, Op. 24, (ryska: ???é??? ??é???, Jevgénij Onégin) är en rysk opera ("lyriska scener") i tre akter (sju scener), tonsatt av Pjotr Tjajkovskij. Libretto är av Konstantin Sjilovskij (1849–1893), kompositören och dennes bror Modest efter Pusjkins versroman Eugen Onegin[1].

Historia

Förslaget att komponera en opera baserad på Pusjkins roman kom från operasångerskan Elizaveta Lavrovskaja i maj 1877. Först ansåg Tjajkovskij att handlingen var tämligen banal, men han insåg snart dess meriter och skapade snabbt scenerierna för att kunna börja komponera. Han använde verser direkt ur romanen och valde ut känslosamma scener, därav undertiteln: "lyriska scener". Operan är episodisk och har ingen sammanhållen berättelse, utan förmedlar glimtar ur Eugen Onegins liv. Detta kunde Tjajkovskij tillåta sig, eftersom han visste att publiken väl kände till Pusjkins roman och kunde fylla i tomrummen. Operan påbörjades i Ryssland och avslutades vid badorten San Remo vid Medelhavet 1878. Våren 1878 bodde Tjajkovskij ensam på fru von Mecks gods, Brilov, och en afton spelade han i sin ensamhet igenom operan. Han har senare berättat:
"Tonsättaren var den ende åhöraren. Jag skäms över att erkänna att åhöraren var rörd till tårar och att han gav tonsättaren tusen komplimanger."

Tragiskt mellanspel

Tjajkovskij och hustrun Antonina Miljukova.
Under arbetet med operan erhöll Tjajkovskij ett kärleksbrev från en tidigare elev, Antonina Miljukova (som han inte ens minns att han har träffat). "Brevscenen" i operan var redan tonsatt. Tjajkovskij var inte bara förälskad i sin Tatjana, utan identifierade sig också med henne. I det här läget fick han ett nytt kärleksbrev från Miljukova. Eftersom han inte vill spela Onegins roll (Onegins inställning var främmande för honom), friade han till den olyckliga unga kvinnan. I ett brev till brodern Modest säger han sig göra det för sin familj: även om de känner till hans homosexuella läggning, älskar och förlåter honom, så vill han inte orsaka dem mer lidande. Han verkar vilja täppa till allt skvaller om sitt privatliv genom att gifta sig. Det blev ett kortvarigt och för båda olyckligt äktenskap. I ett annat brev skriver Tjajkovskij att han aldrig hade förespeglat sin hustru någon annan kärlek än som bror och att Antonina har blivit för honom i fysisk hänseende absolut avskyvärd. Efter smekmånaden försökte han eventuellt begå självmord men han klandrade eller anklagade aldrig Miljukova för äktenskapets upplösning. Efter denna händelse tycks han ha gett upp alla planer på att skylta med ett heterosocialt liv. Till brodern Anatolij skriver han:
"Jag har slutligen börjar förstå att inget är mer fruktlöst än att inte vilja vara det jag är av naturen."[2]

Premiär

Tjajkovskij kunde inte tänka sig Pusjkins dikt om ungdom och kärlek framförd av äldre, korpulenta sångare. Han skickade därför verket till Moskvakonservatoriet, för att eleverna där skulle uppföra det. Urpremiären ägde rum den 29 mars 1879 med Nikolaj Rubinstein som dirigent. Tjajkovskij var själv tillfreds med föreställningen, men varken publik eller kritik visade någon större förståelse eller intresse. Orsaken härtill var dels att de uppträdande var amatörer, dels att man inte var van vid att en operahandling försiggick i samtidens Ryssland med "moderna" dräkter. De flesta tyckte dessutom att Tjajkovskijs behandling av Pusjkins dikt var "otillbörlig", och att handlingen var stillastående och tråkig. Inte heller musiken förmådde gripa samtidens publik, och det dröjde länge innan denna psykologiskt nyanserade opera blev värdesatt efter sina förtjänster.
Två år senare sattes operan upp på Bolsjojteatern den 23 januari 1881. Den fick ett ljumt mottagande utanför Ryssland, där den betraktas som en rysk kuriositet. Första uppsättningen utanför Ryssland var i Prag 1888, dirigerad av kompositören själv, och därefter i Hamburg 1892, dirigerad av Gustav Mahler med kompositören närvarande.
Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 12 oktober 1903 med en version översatt av Ernst Wallmark och den iscensattes åter med premiär den 9 november 1943 och den 16 februari 1963 i en nyöversättning av Ralf Parland.[3]
Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 29 mars 2008.[4]

BRA KUNKONTAKT.
PAKITERING.
INGA ONÖDIGA KOSTNADER FÖR EMBALAGE, ÅTERVINNING.
INGA RESERVATIONSPRISER.
ALLTID SÅ SNABB LEVERANS SOM MÖJLIGT.
ALLA UTROPP BÖRJAR PÅ 6 KR.

SE GÄRNA ÖVRIGA AUKTIONER.
LYCKA TILL MED BUDGIVNINGEN