(1614) Jacobus Menochius – Stor folio med adlig vapensköld - Sällsynt

Ett exceptionellt stort folioexemplar av ett av de mest inflytelserika juridiska verken från den tidigmoderna europeiska rättshistorien: Jacobus Menochius, De adipiscenda, retinenda et recuperanda possessione, tillsammans med Responsa causae Finariensis, tryckt i Köln av Antonius Hierat år 1614.

Detta är inte en vanlig juridisk bok, utan en bok om makt, ägande och kontinuitet. Om frågan om vem som inte bara juridiskt får hävda, utan också faktiskt får behålla ett gods, ett hus, en herravälde, en arv eller en rättighet. I den adliga världen på sjuttonhundratalet var ägande sällan ett abstrakt begrepp. Ägande innebar inflytande, inkomster, status, dynastisk säkerhet och ibland till och med politisk överlevnad. Precis detta handlar detta monumentala verk av den berömde italienske juristen Jacobus Menochius om: hur ägande förvärvas, hur det försvaras och hur det återvinns när det bestrids eller tas ifrån en.

Menochius var en av sin tids stora juridiska auktoriteter. Hans verk användes i en värld där juridiska tvister om ägande, arv, mark, feodala rättigheter och territoriella anspråk var av stor betydelse. Titeln sammanfattar bokens kärna kraftfullt: De adipiscenda, retinenda et recuperanda possessione — om att förvärva, behålla och återvinna ägande. För en sjuttonhundratalsägare var detta inte bara teori, utan ett juridiskt instrument för att skydda makt, förmögenhet och anspråk.

Verket är uppbyggt kring tre grundläggande frågor. Hur förvärvar man ägande på ett juridiskt giltigt sätt? Hur behåller man ägande när andra bestrider det? Och hur återfår man ägande när det har gått förlorat genom våld, bedrägeri eller processuella strider? Därmed berör denna bok kärnan av det tidigmoderna äganderätten. Inte bara det abstrakta ägandet står i centrum, utan framför allt den faktiska kontrollen: vem innehar egendomen, vem utövar makten över den, och hur kan den positionen juridiskt försvaras?

Utgåvan innehåller dessutom Responsa causae Finariensis, där Menochius tillämpar sina juridiska resonemang på konkreta rättsfall och tvister. Boken är tryckt på latin, i en vacker tvåkolumnig layout, med en titelsida i rött och svart, ett tryckeri-märke, prydnadsinitialer och generösa marginaler. Formatet, typografin och det kraftiga pappret ger verket det monumentala utseende som passar ett auktoritativt juridiskt folio från tidigt sjuttonhundratal.

Vad som verkligen gör detta exemplar speciellt är dess ursprung och bandets utförande. Det gamla läderbandet är försett med ett stort förgyllt supralibros på både fram- och bakpärmen. Ett supralibros är ett ägar- eller familjevapen som anbringats direkt på bokbandet, oftast i guld, och som anger vilket bibliotek eller vilken familj boken tillhörde. Här rör det sig om alliansvapnet för två framstående adelsfamiljer: Trazegnies och Mérode.

Enligt den angivna referensen är detta exemplar kopplat till markisen Eugène-François-Charles de Trazegnies och Catherine-Charlotte Scheyffart de Mérode, med hänvisning till de Jonghe III:888–889. Därmed får boken en tydlig adlig proveniens. Det var inte ett anonymt exemplar för bruk, utan en bok som ingick i en aristokratisk bibliotekskultur, där böcker inte bara lästes, utan också uttryckte ägande, härkomst och status.

Det förgyllda vapnet på bandet är rikt och imponerande utfört. Två ovala sköldar står bredvid varandra under en markisiskrona och flankeras av två heraldiska bärare: till vänster en lejon och till höger en griff. Kompositionen omges av florala ornament, akantusblad och eleganta rankor. Bandet visar därmed med en blick att denna bok en gång tillhörde en familj för vilken ägande, härkomst och representation var av stor betydelse.

Just kombinationen av innehåll och ursprung gör detta exemplar särskilt starkt. Menochius skriver om att förvärva, behålla och återvinna ägande; precis ett ämne som var av stor betydelse för adliga familjer med mark, titlar, feodala rättigheter och ärftliga anspråk. Att just detta exemplar är bundet med det förgyllda alliansvapnet Trazegnies-Mérode gör det till en bok där innehåll och proveniens förstärker varandra. Det är ett juridiskt verk om ägande, med ursprung i en värld där ägande, makt och släktforskning var nära sammankopplade.

Boken mäter cirka 39 x 26 cm och har [8], 446, [50/51] sidor. Det rör sig om en korrigerad utgåva av detta viktiga juridiska verk; den första utgåvan publicerades tidigare under 1500-talet.

Bandet är ett gammalt läderband med förgyllda filéer, en rikt dekorerad rygg med upphöjda band och det stora förgyllda adliga vapnet på båda pärmarna. Bandet visar tydliga ålders- och bruksspår, inklusive slitage på hörn och kanter, skador på ryggen, ömtåliga falsar, maskhål och några ytliga skador på lädret. Just dessa spår betonar bokens ålder och långvariga användning, medan det förgyllda supralibros fortfarande är kraftfullt närvarande.

Inlagan är övervägande välbevarad. Titelsidan i rött och svart är tydligt närvarande, med tryckeri-märket under. Texten är tryckt i två kolumner, med prydnadsinitialer och generösa marginaler. Som brukligt för ett folio från denna period finns åldersfläckar, lokala missfärgningar, några fuktfläckar och marginella maskspår. De stora bladen, det kraftiga pappret och den typografiska layouten ger fortfarande boken ett imponerande och monumentalt utseende.