Erik XIV - Daler 1561 - Liten bild - Scharmigt jämt och fint exemplar utan sedvanlig korrosion
Kvalitet c. 1+, SMB 7

Åtsida
Konungens krönta, högervända och rustningsklädda bröstbild. Konungen avbildas med tidstypiskt långt, välansatt skägg och kort mustasch. I högra handen håller han Gustav Vasas svärdet och i den vänstra riksäpplet. Omskrift: ERICVS XIIII D G SVE GOT VAN QZ REX (Erik XIV, med Guds nåde, svears, göters och venders konung).

Frånsida
Sveriges stora krönta riksvapen omgivet av ordenkedja. Omskrift: DEVS DAT CVI VVLT 1561 (Gud ger åt den han vill, 1561). I omskriften, överst och nederst på var sida om orden, finns bladornament och sexuddiga stjärnor.

Erik XIV, arvriket och dalern som dynastisk berättare
När Gustav Vasas äldste son, Erik XIV, besteg tronen år 1560, inträdde Sverige i en ny konstitutionell era. Den riksdag i Västerås 1544 som hade instiftat arvkungadömet fick nu sin första praktiska tillämpning. Kungamakten övergick därmed formellt från en valmonarki, där adeln hade ett avgörande inflytande, till ett arvrike där tronen ärvdes inom dynastin Vasa. För att befästa denna nya ordning och ge den gudomlig legitimitet iscensatte Erik XIV en storslagen kröningsceremoni i Uppsala domkyrka söndagen den 29 juni 1561. Denna händelse var inte bara den första kröningen i det protestantiska Sverige utan kom även att etablera en ceremoniell norm som präglade svenska kröningar ända in på 1800-talet.

En central del av denna maktmanifestation var de helt nytillverkade riksregalierna. Inför kröningen lät Erik tillverka en ny krona, spira, riksäpple och – unikt för den svenska regaliesamlingen – en riksnyckel. Tillsammans med Gustav Vasas rikssvärd kom dessa att utgöra Sveriges riksregalier. Kronan, skapad i Stockholm av den flamländske guldsmeden Cornelis ver Weider, var av en sluten bygelmodell. Detta markerade en tydlig brytning med medeltidens öppna kronor och var en medveten import av den europeiska renässansens maktsymbolik, där den slutna kronan signalerade en suverän och oinskränkt makt.

Ceremonin och dess symbolik förstärktes ytterligare av kungens valspråk, Deus dat cui vult ("Gud ger åt den han vill"), som sammanfattade doktrinen om kungadömet av Guds nåde och fick sin kanske mest varaktiga spridning genom de mynt som präglades i anslutning till kröningen.

Dalern från 1561 är ett förstklassigt exempel på hur numismatik användes som ett medium för politisk kommunikation. Myntets åtsida framställer den nykrönte monarken som en idealiserad renässansfurste. Han är avbildad i profil, iklädd rustning, med den slutna Vasa-kronan på huvudet, Gustav Vasas rikssvärd i höger hand och riksäpplet i vänster. Bilden är en komprimerad och portabel representation av kröningens hela regalieprogram. Omskriften lyder: ERICVS · XIIII · D:G · SVE · GOT · VAN · QZ · REX (Erik XIV, med Guds nåde, svears, göters och venders konung). Valet av regentnummer XIV var i sig en historisk markering, inspirerad av Johannes Magnus gotiska historieskrivning, för att placera den nya Vasa-dynastin i en lång och ärofylld kungalängd.

På myntets frånsida förstärks det dynastiska budskapet. Det stora krönta riksvapnet är centralt placerat, omgivet av kedjan för Salvatorsorden ("frälsarorden"), en svensk riddarorden instiftad av Erik XIV 1561. Orden bestod av en kedja sammansatt av änglahuvuden och vasakärvar, i vilken det hängde en oval medaljong med Frälsarens bild och kungens valspråk, ”Deus dat cui vult”. Att avbilda just kedjan på myntet var ett sätt att signalera kunglig prestige och anknyta till de stora europeiska hoven. Det är okänt om andra tilldelades orden, men av Eriks brevväxling framgår att han hade för avsikt att förläna den till den franske kungen, vilket understryker dess tänkta internationella status. Längs myntkanten löper sedan valspråket i sin helhet: DEVS · DAT · CVI · VVLT · 1561.

Utöver sin funktion som ett cirkulerande manifest spelade dalern även en central roll under själva kröningsakten. Den fungerade som ett presentationsmynt för prominenta gäster och, framför allt, som ett kröningsmynt som kastades ut till folkmassorna. Denna handling av kunglig generositet var en integrerad del av ritualen, som symboliskt band samman furstens gudagivna makt med undersåtarnas jubel och lojalitet.

Dalern 1561 är sålunda inte bara första årtalet i serien av Eriks dalermynt; det är själva kröningsdalern. Genom att avbilda de nya kröningsregalierna och den nyinstiftade Salvatorsorden blir myntet en särdeles tung och insiktsfull historieberättare. Det är ett koncentrat av den nya tidens teologi, politik och konst, ett historiskt dokument som berättar om födelsen av det svenska arvriket och en ung renässanskungs ambitioner.