Karl (IX) – Som riksföreståndare 1598–1604 – Daler 1603 – Osedvanligt skarpt och väl utpräglat exemplar – Certifierat av NGC – VF35
Tvåårstyp – Ett mynt som saknas i de flesta samlingar och endast förekommer med årtalen 1601 och 1603. 1603-års mynt förekommer med årtalssiffran 3 överpräglad på 1 samt med olika omskriftsvariationer. Detta exemplar har en ren 3:a med omskriften SOLATIV-M / IHEHOVA. Kvalitet ca 1+/01. Ett tillfälle för dig som vill ha ett vackert och certifierat exemplar redo för den internationella marknaden.

Karl IX – från arvprins till kung
Den 4 oktober 1550 föddes Karl på slottet Tre Kronor i Stockholm som den yngste sonen till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud. Han fick en gedigen utbildning under den franske calvinisten Jean d’Herboville, men kastades redan som femtonåring in i krigets verklighet. Under det nordiska sjuårskriget förde han befälet över artilleriet vid erövringen av Varberg 1565 – en första försmak av de strider som skulle prägla hans liv.

Efter Gustav Vasas död 1560 erhöll Karl ett eget hertigdöme som omfattade Södermanland, Närke och Värmland. Enligt faderns testamente skulle hertigarna vara i det närmaste självständiga furstar, men storebrodern Erik XIV:s centraliseringssträvanden och maktfullkomlighet satte snabbt stopp för den friheten. När Erik dessutom fängslade deras bror Johan och gifte sig med den ofrälse Karin Månsdotter utan ständernas samtycke, fick Karl och Johan nog. I spetsen för ett adelsuppror tågade de mot Stockholm, och i september 1568 tvingades Erik XIV att abdikera.

Kronan gick till Johan III, men enigheten mellan bröderna blev kortvarig. Konflikterna kretsade kring makt och religion. Johan ville närma den svenska kyrkan till katolicismen genom en ny liturgi, medan Karl var en orubblig försvarare av lutherdomen. Han vägrade införa den nya gudstjänstordningen, gav fristad åt oppositionella präster i sitt hertigdöme och profilerade sig som den lutherska renlärighetens främste beskyddare, samtidigt som han hävdade sin självständighet gentemot kungamakten.

När Johan III avled 1592 stod riket inför en ny kris. Tronarvinge var Johans son Sigismund, som redan var vald till kung av Polen och därtill en övertygad katolik. Hertig Karl såg faran i en personalunion som skulle styras från Kraków och riskera en motreformation i Sverige. Som ledare för riksrådet sammankallade han Uppsala möte 1593, där den augsburgska bekännelsen fastslogs som rikets enda tillåtna lära. När Sigismund vägrade acceptera detta blev konflikten öppen. Den avgjordes militärt i slaget vid Stångebro 1598, där Karls styrkor segrade och Sigismund tvingades fly landet.

Karl agerade med full kraft för att säkra sin ställning. Vid Linköpings riksdag lät han ställa Sigismunds främsta anhängare inför rätta, vilket ledde till avrättningarna i Linköpings blodbad år 1600. Trots att han nu var rikets obestridde härskare dröjde han med att anta kungatiteln och styrde istället som riksföreståndare.

Övergången från hertig till kung markerades med ett symbolladdat silvermynt präglat i Stockholm 1603. På åtsidan framträder Karls midjebild ovanför riksvapnet. Den yttre omskriften proklamerar hans titel: `CAROLVS·D:G·HÆR:E· PRIN·SVECIÆ` ("Karl, av Guds nåde, Sveriges arvprins"), medan en inre, mer personlig inskrift lyder: `DEVS SOLATIVM MEVM` ("Gud är min tröst"). Frånsidan är en ännu starkare deklaration: I mitten strålar Gudsnamnet Jehova med hebreiska bokstäver, omgivet av två omskrifter. Den yttre fastslår: `FORTITVDO MEA IHEHOVA 1603` ("Jehova är min styrka 1603"), och den inre anger myntets ursprung: `MONETA NOVA STOCHOLM` ("Nytt mynt från Stockholm"). Myntet var en briljant maktdemonstration som förkunnade att hans rätt till tronen kom direkt från Gud, inte från den landsflyktige Sigismund.

Vid Norrköpings riksdag 1604 valdes han slutligen till kung Karl IX, och Sigismunds ätt uteslöts från tronföljden. Kröningen ägde dock rum först 1607 i Uppsala domkyrka. Hans korta regeringstid präglades av fortsatta krig. Nederlaget mot Polen vid Kirkholm 1605 var en katastrof, och han drogs även in i kostsamma krig mot Ryssland och Danmark. Vid sin död var riket i krig med tre grannländer.

Inrikespolitiskt var Karl en energisk reformator. Han främjade järnbruk och handel, grundade städer som Göteborg (på Hisingen) och Karlstad, och var känd för sitt engagemang för bergsbruket. Men hans hårdföra styre och misstänksamhet mot högadeln gav honom ryktet som en hänsynslös tyrann.

Karl IX avled i Nyköping den 30 oktober 1611, mitt under Kalmarkriget. Han efterlämnade ett rike i kris men också en stärkt kungamakt till sin son och efterträdare, Gustav II Adolf.