Gustav II Adolf (1611-1632). Konungamötet i Ulfsbäck 22-24 feb 1629.

Lokalmynt för Sunnerbobygden, 10 kr 1979, porträtterande konungamötet i Ulfsbäck 22-24 feb 1629 mellan Sveriges konung Gustav II Adolf och Danmarks konung Kristian IV, där Gustav II Adolf trots de mest energiska övertalningsförsök ej lyckades att få tillstånd en allians med Kristian i det fortsatta kriget i Tyskland.

Brons 35 mm. Vikt 18,8 gram. Kvalitet 0, ocirkulerat.

De två sista bilderna på en minnessten över konungamötet som uppförts i Ulfsbäck.

KONUNGAMÖTET I ULFSBÄCK (22-24 feb 1629)
Ulfsbäck eller Ulvsbäck är en tidigare prästgård, numera i privat ägo, i Markaryds socken i Kronobergs län (Småland) vid Lagan, omkring 2,5 km från socknens kyrka. Den nuvarande huvudbyggnaden uppfördes 1878, men på samma plats har sannolikt funnits ett prästboställe sedan medeltiden.

Ulfsbäck är bekant genom diplomatiska förhandlingar, som förts där mellan Sverige och Danmark.

Mellan Ulfsbäck och det närbelägna, förr inom Danmarks gräns liggande Knäred i Halland, hölls sommaren 1569 ett möte i fredssyfte.

I Ulfsbäck bodde november 1612–januari 1613 Axel Oxenstierna och andra svenska herrar, som förde de underhandlingar, vilka ledde till freden i Knäred.

I Ulfsbäck hade Gustav II Adolf 22–24 februari 1629 ett möte med Kristian IV på dennes begäran. Gustav Adolf lyckades icke trots de mest energiska övertalningsförsök att få tillstånd en allians med Kristian i det fortsatta kriget i Tyskland.

GUSTAV II ADOLF (1611-1632)
Gustav II Adolf, född 9 dec 1594, död 6 nov 1632 i slaget vid Lützen, Sveriges kung 1611-1632. Han var son till Karl IX, barnbarn till Gustav Vasa, gift 25 nov 1620 med Maria Eleonora av Brandenburg, och far till drottning Kristina. För eftervärlden är han mest känd som den som grundlade den svenska stormaktstiden som skulle göra Sverige till en av Europas största och ledande nationer under 1600-talet.

Ärvde ett fattigt Sverige i krig
När hans far Karl IX dog 1611 ärvde den 16-årige sonen tronen. Han fick ta över ett fattigt land med en svag armé som var i krig med tre grannländer samtidigt;: Danmark, Polen och Ryssland.

Gustav Adolf var en mycket välbildad man och med Axel Oxenstierna hjälp omformade han landets regering, och med ett flertal innovationer gjordes den svenska armén till Europas mest moderna, vältränade och fruktade. De pågående krigen slutfördes, fred slöts med Danmark och på slagfältet besegrades Polen och Ryssland,

Civil politik
Även om Gustav Adolfs regering präglades av krig, både sådana han ärvt och sådana han själv sökt, var det också en tid av intern utveckling i Sverige.

Såväl den centrala som den lokala förvaltningen fick genom honom den organisation som gjorde den till ett mönster för sin tid och var grundläggande för den organisation som stadgades i 1634 års regeringsform. Skatteväsendet förenklades. Rättsskipningen reformerades genom den nya rättegångsordningen 1614 och upprättandet av Svea hovrätt. Utbildningssäten tillkom. En mångsidig industri blomstrade upp, framför allt bergverksindustrin. De 15 nyanlagda städerna blev hävstänger för en uppblomstrande handel.

Men Gustav II Adolfs regeringstid hade också sina sämre sidor. De mest framträdande är adelns växande övermakt i samhället och det hårda tryck som skattebördor och utskrivningar utövade på befolkningen.

Bakgrunden till Sveriges ingripande i trettioåriga kriget år 1630
Hans mest välkända handling var när Sverige gick in i det trettioåriga kriget, där han ledde de svenska trupperna (på de protestantiska ländernas sida) mot de katolska arméerna under den tysk-romerske kejsaren.

Anledningen var att kriget hade då nått upp till Östersjöns sydkust och hotade därifrån Sverige med omedelbar fara. Det tysk-romerska riket hotade och protestantismens hela existens var i fara, och med den religiösa friheten hotades också den politiska och nationella friheten.

Många såg Gustav II Adolf som en troskämpe för att främja protestantismen, men detta var snarare medlet för att skapa bundsförvanter och kunna driva tillbaka motståndarna från Östersjöområdet. Sverige ville kontrollera Östersjön då landets största inkomster kom just ifrån tull och handel med omvärlden.

Slaget vid Breitenfeld 1631 och Lützen 1632
Fältslagen i Tyskland gick Sveriges väg i slag efter slag, Östersjön var redan säkrad, men framgångarna gav mersmak, bortdrivandet av katolikerna fortsatte och krossade de tysk-romerska arméerna i slaget vid Breitenfeld 7 sept 1631, en av Sveriges största segrar genom tiderna. Han var därmed redo att erövra den kejserliga tronen och bli en av Europas stora ledare, men stupade i strid under det påföljande slaget vid Lützen 6 nov 1632 (men Sverige vinner ändå slaget).

Man kan bara spekulera över hur ett fortsatt krigsscenario hade kunnat sett ut.