1/0
Beskrivning
Minnesmedalj över Fregatten Eugenies Världsomsegling 1851-1853 - tilldelad Carl Edward af Trolle - Mycket sällsynt i silver RR
Detta är en minnesmedalj som tilldelades de som deltog i Sveriges första världsomsegling med fregatten Eugenie 1851-1853. Just detta exemplar tilldelades Carl Edward af Trolle, second, lieutenant. Medaljen är graverad av den framstående gravören Lea Ahlborn år 1853. Medaljens yta är inte slät, den är levande. Detta är inte ett föremål som legat orört i en ask, utan en trogen amulett som burits genom ur och skur. Varje hack och märke är ett tyst vittnesbörd från ett långt liv vid sin ägares sida och de stolta ögonblick då den visades upp. Slitaget är inte en defekt, utan en ärrad patina som berättar om stolthet, äventyr och ett liv väl levt. Silver, SKM 22b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Hildebrand 19. Olsén s. 113. 31 mm. 16,85 g. Kvalitet 1+. Av de en gång ca 20 utdelade silvermedaljerna till skeppets befäl har jag kännedom om totalt fyra exemplar, varav endast två i privat ögo. Det bör dock i vanlig ordning tilläggas att det alltid finns ett mörkertal, dvs det som jag inte känner till. Dessa av mig kända exemplar är följande:
Konungens högervända porträtt. I omskriften: "OSCAR SVERIGES NORR. GOTH. OCH VEND. KONUNG."
Frånsida
Fregatten Eugenie under fulla segel på ett stormigt hav. I omskrift: "FREGATTEN EUGENIES JORDOMSEGLING" och i avskärningen: "UNDER C. A. VIRGINS BEFÄL 1851 - 1853"
Randskrift:
"CARL EDWARD AF TROLLE SECOND - LIEUTENANT."
I mitten av 1800-talet genomgick Sverige en transformation. Under Oscar I:s styre blickade nationen utåt, driven av en vilja att ansluta sig till den växande världshandeln och markera sin plats som en modern sjöfartsnation. Som en manifestation av denna ambition gavs order om en expedition olik alla andra i svensk historia. Den 30 september 1851 lättade fregatten Eugenie, bestyckad med 40 kanoner och döpt efter prinsessan Eugénie, ankar i Karlskrona. Under kommendörkapten Christian Adolf Virgins befäl inleddes den första världsomseglingen någonsin av ett svenskt örlogsfartyg. Uppdraget var tudelat och tydligt: att säkra nya handelsvägar för svensk industri och att genomföra omfattande vetenskapliga observationer.
Färden gick först via Portsmouth och Madeira mot Sydamerika. Efter att ha anlöpt Rio de Janeiro, Montevideo och Buenos Aires ställdes fartyget inför sin första stora prövning: den förrädiska passagen genom Magellans sund. I det karga landskapet vid Port Famine kämpade besättningen mot isande vindar och ett ogästvänligt klimat innan Eugenie slutligen nådde Stilla havet och satte kurs mot Valparaíso i Chile och Callao i Peru.
Expeditionens vetenskapliga hjärta blottlades vid ankomsten till Galápagosöarna. Här fick zoologen Hjalmar Kinberg, tillsammans med botanikern Nils J. Andersson, unika möjligheter att studera det isolerade djur- och växtlivet. Deras arbete, nästan två decennier efter Charles Darwins banbrytande besök, skulle resultera i en av de mest betydelsefulla samlingar som förts till Sverige och utgöra grunden för forskning vid Kungliga Vetenskapsakademien i decennier framöver.
Efter Galápagos fortsatte resan till Honolulu i Kungariket Hawaii. Medan besättningen vilade var detta en period av intensiv diplomatisk aktivitet för Virgin, som framgångsrikt förhandlade fram ett handels- och vänskapsavtal med kung Kamehameha III – en av expeditionens första konkreta framgångar. Därefter seglade man till San Francisco, en stad som explosionsartat växte till följd av den pågående guldruschen, vilket gav svenskarna en inblick i den nya ekonomiska dynamiken i Stilla havet.
Färden fortsatte via Tahiti till Sydney i Australien, då känt som Nya Holland. Därefter navigerade Eugenie genom Mikronesien med stopp på Pohnpei och Guam, innan hon nådde Asien. I Hongkong och Kanton (nuvarande Guangzhou) sonderades terrängen för svensk handel i Kina. Stopp i Manilla, Singapore och Batavia (nuvarande Jakarta) tjänade samma syfte: att knyta kontakter och etablera Sverige på den globala handelskartan. Under resans gång slöt Virgin ytterligare handelsavtal med stater som Peru och Ecuador, vilket metodiskt uppfyllde expeditionens handelspolitiska direktiv.
Hemresan över Indiska oceanen inkluderade besök på Kokosöarna och Mauritius. Efter att ha rundat Godahoppsudden ankrade Eugenie vid Sankta Helena, ön där Napoleons exil fortfarande var ett levande minne. De sista anhalterna i europeiska vatten, Plymouth och Cherbourg, fungerade som en påminnelse om de maritima stormakter Sverige nu strävade efter att mäta sig med.
På midsommardagen 1853, efter nästan två år till sjöss, anlöpte Eugenie Göteborg. Expeditionen hade varit en framgång, men den hade krävt sin tribut. Av de 371 män som lämnat Karlskrona återvände 29 aldrig, offer för tropiska sjukdomar, skörbjugg och olyckor.
Eugenie hade dock fullföljt sitt uppdrag. Världsomseglingen var mer än bara en resa; den var en nationell manifestation. Genom att framgångsrikt slutföra ett företag som få nationer förmådde, visade Sverige att man var en aktör att räkna med. De vetenskapliga samlingarna berikade svensk forskning, och de handelsavtal som slöts, även om deras omedelbara ekonomiska effekt var begränsad, lade en symboliskt viktig grund för framtida relationer. Expeditionen blev därmed en avgörande symbol för Sveriges inträde på den globala arenan som en modern nation med vetenskapliga och kommersiella ambitioner.
Detta är en minnesmedalj som tilldelades de som deltog i Sveriges första världsomsegling med fregatten Eugenie 1851-1853. Just detta exemplar tilldelades Carl Edward af Trolle, second, lieutenant. Medaljen är graverad av den framstående gravören Lea Ahlborn år 1853. Medaljens yta är inte slät, den är levande. Detta är inte ett föremål som legat orört i en ask, utan en trogen amulett som burits genom ur och skur. Varje hack och märke är ett tyst vittnesbörd från ett långt liv vid sin ägares sida och de stolta ögonblick då den visades upp. Slitaget är inte en defekt, utan en ärrad patina som berättar om stolthet, äventyr och ett liv väl levt. Silver, SKM 22b (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024). Hildebrand 19. Olsén s. 113. 31 mm. 16,85 g. Kvalitet 1+. Av de en gång ca 20 utdelade silvermedaljerna till skeppets befäl har jag kännedom om totalt fyra exemplar, varav endast två i privat ögo. Det bör dock i vanlig ordning tilläggas att det alltid finns ett mörkertal, dvs det som jag inte känner till. Dessa av mig kända exemplar är följande:
I offentliga samlinger
1. Kungliga myntkabinettet i stockholm
2. Uppsala universitets myntkabinett
I privata samlingar
3. Ulf Jarlén (Ex. Ahlström 69, Hamrin och Svahn 940125)
4. Det här utbjudan exemplaret som jag räddade ur en lot med obeskrivna medaljer på phileas auktion 34
Konungens högervända porträtt. I omskriften: "OSCAR SVERIGES NORR. GOTH. OCH VEND. KONUNG."
Frånsida
Fregatten Eugenie under fulla segel på ett stormigt hav. I omskrift: "FREGATTEN EUGENIES JORDOMSEGLING" och i avskärningen: "UNDER C. A. VIRGINS BEFÄL 1851 - 1853"
Randskrift:
"CARL EDWARD AF TROLLE SECOND - LIEUTENANT."
På kungens befallning präglades särskilda minnesmedaljer i guld, silver och brons. Ett unikt exemplar i guld överlämnades till före detta statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet greve Baltzar von Platen, som anses ha varit initiativtagare till expeditionens planering (Svea Nyhets- och Annonstidning 23/7 1853). Om detta exemplar ännu existerar är okänt. Medaljer i silver utdelades till expeditionens befäl, medan bronsmedaljer tilldelades manskapet. Enligt Hildebrands katalog (1875) erhöll även de medföljande vetenskapsmännen medaljen, sannolikt i brons, eftersom silverexemplaren är ytterst sällsynta. Alla medaljer präglades med mottagarens namn ingraverat på randen.
Vid avresan omfattade besättningen 371 man, varav omkring 20 räknades till befälen som erhöll medaljen i silver. Sammanlagt utdelades alltså omkring 20 silvermedaljer till befäl och drygt 350 bronsmedaljer till manskapet.
I mitten av 1800-talet genomgick Sverige en transformation. Under Oscar I:s styre blickade nationen utåt, driven av en vilja att ansluta sig till den växande världshandeln och markera sin plats som en modern sjöfartsnation. Som en manifestation av denna ambition gavs order om en expedition olik alla andra i svensk historia. Den 30 september 1851 lättade fregatten Eugenie, bestyckad med 40 kanoner och döpt efter prinsessan Eugénie, ankar i Karlskrona. Under kommendörkapten Christian Adolf Virgins befäl inleddes den första världsomseglingen någonsin av ett svenskt örlogsfartyg. Uppdraget var tudelat och tydligt: att säkra nya handelsvägar för svensk industri och att genomföra omfattande vetenskapliga observationer.
Färden gick först via Portsmouth och Madeira mot Sydamerika. Efter att ha anlöpt Rio de Janeiro, Montevideo och Buenos Aires ställdes fartyget inför sin första stora prövning: den förrädiska passagen genom Magellans sund. I det karga landskapet vid Port Famine kämpade besättningen mot isande vindar och ett ogästvänligt klimat innan Eugenie slutligen nådde Stilla havet och satte kurs mot Valparaíso i Chile och Callao i Peru.
Expeditionens vetenskapliga hjärta blottlades vid ankomsten till Galápagosöarna. Här fick zoologen Hjalmar Kinberg, tillsammans med botanikern Nils J. Andersson, unika möjligheter att studera det isolerade djur- och växtlivet. Deras arbete, nästan två decennier efter Charles Darwins banbrytande besök, skulle resultera i en av de mest betydelsefulla samlingar som förts till Sverige och utgöra grunden för forskning vid Kungliga Vetenskapsakademien i decennier framöver.
Efter Galápagos fortsatte resan till Honolulu i Kungariket Hawaii. Medan besättningen vilade var detta en period av intensiv diplomatisk aktivitet för Virgin, som framgångsrikt förhandlade fram ett handels- och vänskapsavtal med kung Kamehameha III – en av expeditionens första konkreta framgångar. Därefter seglade man till San Francisco, en stad som explosionsartat växte till följd av den pågående guldruschen, vilket gav svenskarna en inblick i den nya ekonomiska dynamiken i Stilla havet.
Färden fortsatte via Tahiti till Sydney i Australien, då känt som Nya Holland. Därefter navigerade Eugenie genom Mikronesien med stopp på Pohnpei och Guam, innan hon nådde Asien. I Hongkong och Kanton (nuvarande Guangzhou) sonderades terrängen för svensk handel i Kina. Stopp i Manilla, Singapore och Batavia (nuvarande Jakarta) tjänade samma syfte: att knyta kontakter och etablera Sverige på den globala handelskartan. Under resans gång slöt Virgin ytterligare handelsavtal med stater som Peru och Ecuador, vilket metodiskt uppfyllde expeditionens handelspolitiska direktiv.
Hemresan över Indiska oceanen inkluderade besök på Kokosöarna och Mauritius. Efter att ha rundat Godahoppsudden ankrade Eugenie vid Sankta Helena, ön där Napoleons exil fortfarande var ett levande minne. De sista anhalterna i europeiska vatten, Plymouth och Cherbourg, fungerade som en påminnelse om de maritima stormakter Sverige nu strävade efter att mäta sig med.
På midsommardagen 1853, efter nästan två år till sjöss, anlöpte Eugenie Göteborg. Expeditionen hade varit en framgång, men den hade krävt sin tribut. Av de 371 män som lämnat Karlskrona återvände 29 aldrig, offer för tropiska sjukdomar, skörbjugg och olyckor.
Eugenie hade dock fullföljt sitt uppdrag. Världsomseglingen var mer än bara en resa; den var en nationell manifestation. Genom att framgångsrikt slutföra ett företag som få nationer förmådde, visade Sverige att man var en aktör att räkna med. De vetenskapliga samlingarna berikade svensk forskning, och de handelsavtal som slöts, även om deras omedelbara ekonomiska effekt var begränsad, lade en symboliskt viktig grund för framtida relationer. Expeditionen blev därmed en avgörande symbol för Sveriges inträde på den globala arenan som en modern nation med vetenskapliga och kommersiella ambitioner.
Fregatten Eugenies Världsomsegling 1851-1853 - Mycket sällsynt i silver RR
7 500 kr
7 877 kr med köparskydd.
