Dahlberg, Elsie (1916-2005), skulptör. Lars "Lasse Lucidor" Johansson (1638-1674).

Konstmedalj av skulptör Elsie Dahlberg (1916-2005), porträtterande författaren, vissångaren Lars "Lasse Lucidor" Johansson (1638-1674), hans stormiga liv, representanten för det fria ordet - att skriva efter sitt hjärta istället för på beställning, och värjaduellen som avslutade hans liv.

Modellerad av Elsie Dahlberg 1978, signerad "E, DAHLBERG" på frånsidan. Brons 40 mm. Vikt 46,5 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Lasse Lucidor hållandes en teatermask. Värjan symboliserar duellen som avslutade hans liv. "LARS JOHANSSON", "LUCIDOR", "1638", "1674".

Frånsida: Utdrag ur en av Lasse Lucidors texter "HVAD ÄR DIT LIF? HVAD ÄR TIN LUST?", och en symbolisk bild där han sitter och dricker öl med Djävulen.

LASSE LUCIDOR (1638-1674)
Lasse Lucidor, född 6 oktober 1638 i Stockholm, död 12 augusti 1674 i Stockholm, var en svensk lärare, lyriker, författare och vissångare. Hans verkliga namn var Lars Johansson, men han blev känd som Lasse Lucidor, den olycklige.

Biografi
Lucidor hade ett kort och stormigt liv. Han växte upp i ett välbärgat och respekterat hem men blev tidigt föräldralös, då båda föräldrarna var borta redan 1650. Han uppfostrades därefter i Pommern hos morfadern. Lucidor hade två äldre systrar och två yngre bröder.

Efter morfaderns död övertogs beskyddarrollen sannolikt av den svenske generalguvernören av Pommern Carl Gustaf Wrangel, som ska ha "hållit Lars Johansson till studier och honom mycket påkostat". Det ryktades också att Wrangel, som var känd för sin svaghet för kvinnor, skulle vara Lucidors verklige far. Lucidor utbildade sig vid universiteten i Greifswald från hösten 1655 och därefter i Leipzig från 1659. Han reste 1661 till Frankrike för att studera språk, men brist på pengar tvingade honom att återvända till Sverige och systern i Borgholm. Hemresan 1662 skedde tillsammans med ett teatersällskap. Han arbetade några år som språkmästare i Uppsala, där hans goda språkkunskaper gjorde honom till en mycket kompetent lärare. Lasse Lucidor slutade sitt liv i Stockholm som bröllops- och begravningspoet.

Slutet - duell med värjor
På kvällen den 12 augusti 1674 besökte Lasse Lucidor krogen Källaren Fimmelstång på Kindstugatan 14 i Gamla stan, Stockholm. Han var i sällskap med en kapten Bohm, en vicehäradshövding Furubom samt löjtnant Arvid Christian Storm. Man beställde in vin och mumma, och snart uppstod fullt kroggräl. Lucidor var på dåligt humör, "drev med värden åtskilliga äventyr", knäppte honom på näsan och for ut i hotfulla ord. När Storm reste sig och ville skåla med Lucidor vägrade poeten besvara skålen. Detta gav upphov till en duell med värjor. Efter ett kort handgemäng föll Lucidor baklänges i spisen med Storm över sig. Furubom skiljde dem åt. Med orden "Jag är stucken" vacklade Lucidor fram till bordet och avled inne på krogen av sina skador.

På Maria Magdalena kyrkogård står en minnessten för Lasse Lucidor. Han begravdes i en omärkt fattiggrav i norra änden av kyrkogården, vilken schaktades bort när Hornsgatan breddades 1901. Troligen åkte Lucidors kvarlevor med jordlassen och hamnade som fyllning i Tantolunden. Hans lösöre såldes för sammanlagt 99 riksdaler.

Författarskap
Lucidors skrifter spreds som skillingtryck och år 1689 utkom hans samlade verk i en bok med titeln Helicons Blomster, med undertexten "Plåckade ok", "Wid åtskillige Tillfällen utdelte", "af", "LUCIDOR den Olyklige", "Det är", "Alle de poëtiske Skrifter", "Som författade blefue Af", "Lasse Johanson".

Lasse Lucidor satt en tid i fängelse för en bröllopsdikt, Giljare Kvaal (friarens kval), som han oombedd skrivit till Conrad Gyllenstiernas bröllop med Märta Christina Ulfsparre den 18 november 1669. Bröllopet var högadligt och kungen var gäst, och Lucidor utmålar Gyllenstierna (friaren) som mycket svartsjuk.

Symbolvärdet i att en diktare sätts i fängelse för vad han skrivit är stort och delvis baserat på denna händelse har eftervärlden kommit att uppfatta honom som en tidig representant för den frie poeten, som skriver efter sitt hjärta i stället för på beställning.

Nils Ferlin har hyllat Lucidor i dikten och sången På källaren Fimmelstången, där löjtnant Storm – den person som senare dödade Lucidor i duell – hånar Lucidor och kallar hans dikter för strunt.

Musiken till Lucidors psalmer och visor tecknades aldrig ned och bevarades. De tre andliga visorna "Herre Gud för tigh jag klagar", som återfinns även i 1986 års psalmbok, samt "O Syndig Man" och "O Ewigheet" utgör undantag, eftersom de togs in i 1695 års psalmbok (melodierna till dem trycktes i koralboken 1697). "Herre Gud för dig jag klagar" speglar Lucidors kristna livshållning på ett tydligt sätt med dess motsättning mellan livet som det blev och som det borde vara och hur det rättas till. Det talas om hur han "ryser i märgen när min uselhet jag ser" osv. Sedan "samvetet mig väcker och jag ångrar mina fel" kommer de centrala slutverserna:

Döden gör mig icke häpen,
ändock han är faselig.
Ty han är af Christus dräpen
och kan icke skada mig
Domen fruktar jag wäl stort,
efter jag har illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer
att min broder Jesus dömer.
...Jesus hjälper utur nöden
uti lifwet som i döden.

Utsikterna till att ett manuskript med melodierna till Lucidors visor skulle kunna återfinnas måste för övrigt betecknas som helt obefintliga. I Helicons blomster 1689, det första trycket där visorna ingår, fanns inga melodier. Det var över huvud taget ovanligt att man kostade på nottryck i vissamlingar från 1600-talet.

ELSIE DAHLBERG (1916-2005)
Elsie Margareta Dahlberg-Sundberg, född 8 december 1916 i S:t Johannes församling i Stockholm, död 27 januari 2005 i Österåker-Östra Ryds församling,[1] var en svensk tecknare och skulptör.

Elsie Dahlberg-Sundberg utbildade sig 1938–1940 på Tekniska skolan i Stockholm och 1941–1946 på Kungliga konsthögskolan i Stockholm.