Konung Sten Sture d.y:s död efter Slaget vid Bogesund år 1520.

Medalj över Sten Sture d.y (1512-1520) och hans död på slädfärden hem efter att blivit allvarligt skadad i Slaget vid Bogesund 1520.

Modellerad av skulptör Ernst Nordin 1976, signerad på frånsidan. Brons, 40 mm. 42,4 gram. Mycket bra skick!

Åtsida: Kung (riksföreståndare) Sten Sture d,y.

Frånsida: Sten Sture d.y:s död på Mälarens is under slädfärden hem till Stockholm 3 feb 1520 (Sten hade sårats av ett kanonskott i Slaget på Åsundens is vid Bogesund, det ena knäet hade krossats, varefter han dog under tillbakafärden).

STEN STURE D.Y (1512-1520)
Sten Sture d.y, Sten Svantesson Natt och Dag, född 1492, död 3 feb 1520, var Sveriges riksföreståndare 1512–1520, efterträdare efter sin far Svante Nilsson. Sten antog namnet Sture, som hans farfar Sten Sture d.ä hade lagt till efter sin mor, och eftersträvade den tidigare förda politiken av Sturepartiet, en allians av allmoge, bergsmän och borgare mot rådsaristokratin.

Sten Sture d,y övertar makten efter sin far 1512
Sten ledde i unga år med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot danske kung Hans. Vid faderns död 1512 satte han sig i besittning av dennes slottslän och vann allmogen på sin sida. Härigenom kunde han manövrera ut den av rådet tilltänkte riksföreståndaren Erik Trolle.

Han visade samma kraftfullhet som Sten Sture d.ä men inte samma smidighet. När Erik Trolles son Gustav Trolle 1515 utnämndes till ärkebiskop fick unionspartiet en stark ledare. Redan 1516 kom det till öppna strider och ärkebiskopen belägrades i sin fästning och tvingades kapitulera och avsattes (något som påven inte godtog), man lät även riva ärkebiskopens borg (Stäket), Det var under sigillet på detta beslut Hans Brask ska ha fäst en liten lapp (brasklapp) med meddelandet "härtill är jag nödd och tvungen". För detta blev Sten Sture d.y och hans anhängare bannlysta av påven. (Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg, "påvens gård", kom senare att stå Stureanhängarna dyrt då detta kom att användes som motiv till Stockholms blodbad).

Kristian II invaderar Sverige 1520
Både 1517 och 1518 misslyckades Kristian II att invadera Sverige och uppgav att han ville förhandla med Sten Sture d.y om fred och bad honom att komma ombord på hans skepp. Sten ville inte ta den risken, då meddelade Kristian att han istället skulle komma till Stockholm. Men som en säkerhet ville han ha sex framstående svenska män som gisslan ombord på den danska flottan. Svnskarna gick med på Kristians önskan (vanlig praxis vid sådana förhandlingar). Men när Kristian väl hade dem ombord på sitt skepp tog han dem som fångar och seglade tillbaka till Danmark. Bland fångarna fanns bl.a Gustav Eriksson Vasa.

Kristian var fast besluten att besegra Sverige, han gjorde omfattande rustningar och samlade in pengar från olika håll. Han ansträngde Danmarks krafter till det yttersta, så att en seger närmast skulle vara garanterad. Dessutom hade Kristian påvens stöd att straffa Sverige p.g.a den tidigare behandlingen av ärkebiskop Trolle.

Den danska invasionen skedde i januari 1520, man gick landvägen in i Västergötland, där Sten Sture ställt upp 10.000 man vid sjön Åsunden, och 19 januari möttes härarna i Slaget på Åsundens is vid Bogesund. Tidigt i slaget sårade ett kanonskott Sten Sture svårt, det ena knäet krossades. Förvirring utbröt och den svenska armén flydde.

Efter en tid samlade de sig åter i Tivedens skogar, fienden trängde fram även här och besegrades de svenska trupperna. Från Tiveden öppnades vägen till Stockholm genom de bördiga slätterna där danskarna enkelt kunde skaffa försörjning.

Sten Sture d.y dör i sviterna av slaget vid Bogesund 1520
Den skadade Sten Sture kördes med släde mot Stockholm, men dog under transporten på Mälarens is den 3 februari. Utan hans ledning bröt det svenska försvaret samman och danskarna lyckades tränga fram till Stockholm, där endast slottet höll stånd (men föll ett halvår senare).

Kristian II:s kröning och Stockholms blodbad
Redan vid Sten Sture d.y:s död 5 feb var Kristian i själva verket herre över Sverige. Den 4 nov 1520 kröntes Kristian II av återinsatte ärkebiskop Gustav Trolle till Sveriges konung.

Ingen var sedan förberedd på händelseförloppet som följde på slottet efter kröningsfesten, där festdeltagarna blev fängslade och nästa dag, 8 nov, med kyrkligt stöd (kanonisk rätt) dömda för kätteri. Uppemot 100 personer avrättades, många inom aristokratin som hade givit sitt stöd åt Sturepartiet under de föregående åren. Påven fick sin hämnd och Kristian II blev av med sina värsta motståndare. Avrättningarna kom att gå till historien som Stockholms Blodbad, varefter Kristian II fick öknamnet "Tyrann".

ERNST NORDIN (1934-)
Ernst Erik Axel Nordin, född 11 mars 1934 i Silje i Selånger, är en svensk skulptör och akvarellist.

Studerade fyra år kvällstid hos sundsvallskonstnären Gustav Walles medan han gick på läroverket. Åren 1962–1967 studerade han skulptur vid Konsthögskolan i Stockholm. Hösten 1967 återvände Nordin till Konstfackskolan, nu som lärare fram till 1993, därefter fem år som förste perfekt vid institutionen Färg och form.

Efter tiden vid Konstfackskolan blev han universitetslektor i formlära på Kungliga Tekniska Högskolan, en tjänst han innehade fram till pensioneringen 1999.

I början av sin karriär var skulpturerna ofta stora, närmast kolossala i samband med arkitektur, men efterhand gick det över till mer personliga skulpturer för att särskilt under slutet av yrkeslivet inriktas på porträtt- och medaljskulpturer.

Myntgravör
Ernst Nordin har formgivit 1-kronan 2001 och porträttsidan av 10-kronan. År 2012 vann han Sveriges riksbanks tävling om nya mynt från 2016 (1, 2 och 5 kr). Hans tävlingsförslag hade temat Sol, vind och vatten efter Ted Gärdestads sång, och i utformningen har solstrålar, vindpust och vågor avbildats på mynten.

Han har också modellerat ett flertal medaljer och jubileumsmynt och hade från 1997 uppdraget att utforma kungliga minnes- och belöningsmedaljer samt medaljer för Kungliga Vetenskapsakademin.