Kristina (1632-1654). Westfaliska freden 1648. Av Engelbert Kettler. XR

Kristina (1632-1654). Westfaliska freden 1648. Av Engelbert Kettler. Ex Thomas Lautz. XR

Medalj till minne av Westfaliska freden 1648 - En viktig milstolpe i Sveriges historia som utgjorde slutet på trettioåriga kriget och befäste Sverige som stormakt.

Graverad av tyska medaljgravören Engelbert Kettler (1616-1662) år 1648. Bronserat bly, 41 mm. Vikt 30,8 gram. Kvalitet 1/1+. Vikt 21,2 gram. (Medaljer i t.ex tenn och bly försågs som original ofta med en bronsering för att skydda metallen). Sällsynt! Inöpt från Pedersen Mynthandel (genom Peter Österlund) år 2010. [Referens: Dz 34-, se referensverket Sveriges Kungliga Medaljer av Roberto Delzanno, del 1, sidan 487, där denna varianten i bronserat bly saknas].

Åtsida: Tre flygande duvor vilka i var sin näbb bär en olivkvist, över en öppen krona och en spira liggande på en kudde på marken. Omskrift: "PAX • OPTIMA • RERVM • AO DNI • MDCXLVIII•24•oct•".

Frånsida: Korslagda oliv- och palmkvistar ovanför staden Münster, under stadens skyddsvallar gravörens initialer: "EK". Omskrift: "MONASTm CIV : EPLIS : LOCVs PACIS • VNLIS"-

Proveniens:
- Pedersen Mynthandel (inköpt från Lantz)
- Thomas Lautz (nr 69). Detta exemplaret ingick i Thomas Lautz samling med objektsnummer 69. Originaldokument (med foto) som refererar till Lautz samling och som visar att Lautz köpte medaljen på Mynthuset 1990 (se bilder).
- Mynthuset auktion 1, 16/3 1990, nr 37.

WESTFALISKA FREDEN 1648
Westfaliska freden ingicks mellan Sverige och det tyska riket i Osnabrück 15 aug 1648. Fredsförhandlingarna hade börjat redan i mars 1644, och kejsaren förhandlade med fransmännen i Münster och med svenskarna i Osnabrück. Vid förhandlingarna var riksrådet Johan Adler Salvius Sveriges ledande representant.

Efter långa och besvärliga överläggningar stod det klart att Sverige kunde säkra ett antal besittningar i Tyskland: de delar av Pommern som låg väster om floden Oders nedre lopp (Vorpommern) och de pommerska områden som låg på östra sidan om floden och en del av Brandenburg. Därmed behärskade Sverige floden Oders mynning. Dessutom fick Sverige staden Wismar samt biskopsstiften Bremen och Verden vid Nordsjön.

KRISTINA (1632-1654)
Kristina Augusta (antog namnet Kristina Maria Alexandra 1655), född 18 dec 1626 i Stockholm, död 19 april 1689 i Rom i Italien, drottning av Sverige 1632-1654. Dotter till Gustav II Adolf.

Drottning 1632
När Kristina var tre år gammal skildes hon från sin far (som hon aldrig mer skulle se). I ett brev 4 dec 1630 anförtrodde Gustav II Adolf sin dotter i rikskanslern Axel Oxenstiernas vård ifall han skulle dö. Gustav II Adolf ledde de svenska trupperna ut i det trettiåriga kriget 1630 och dog i slaget vid Lützen 6 nov 1632, Kristina blev nu vid 6 års ålder Sveriges drottning. Hon växte upp med en mängd olika stöttande personer, men fick aldrig någon riktigt nära kärlek. Kristina fick dock en bra utbildning. När hon var tolv år började Axel Oxenstierna undervisa henne i statsangelägenheter. 16 år gammal började hon regelbundet att gå på riksrådets sammanträden.

Regerande drottning 1644
Då Kristina fyllde 18 år 8 dec 1644 blev hon myndig och regerande drottning. Hon ägnade sig till en början ivrigt åt regeringsgöromålen, men kom sedan främst att intresserade sig för kultur (språk, litteratur, konst och vetenskap) och att umgås med likasinnade. Hon instiftade t.ex Sveriges första statsorden, Amaranterorden, 1653.

Ogifta drottningar skulle snarast gifta sig och skaffa arvingar, ständerna var på henne om detta i flera år, men hennes verkliga planer skulle komma att gå i en annan riktning. Kristina ville istället för att själv gifta sig göra sin kusin Karl (X) Gustav till efterträdare, viljan gick igenom och Karl Gustav valdes 1650 till arvfurste.

Abdikationen 1654
De sociala missförhållandena försämrades snabbt under Kristinas regeringstid och regeringen kom att ställas inför svåra samhällsproblem. Ett orosmoln var det fördubblade antalet adliga ätter och deras privilegier, vilket de ofrälse stånden högljutt protesterade mot. Hovhållningens kostnader under Kristinas regering kom att mångdubblas och öka från 3% till 20% av rikets samtliga inkomster.

Kristina hade i sin ungdom inte tyckt om den stränga religionsundervisningen utan istället bildat sig en religion efter eget huvud, tills hon under umgänget med katoliker, såsom Pierre Chanut och René Descartes, mer och mer drogs till katolicismen.

Hennes stora intresse för kultur och dragning till katolicismen (i kombination med den ohållbart förda politiken) resulterade i att hon 6 juni 1654 tog steget att abdikera och konvertera till katolicismen och lämna landet för Rom. Detta var en jätteskandal i samtiden då Europas protestantiska ledare, "Lejonet från Norden", Gustav II Adolfs egen dotter ansluter sig till forna fältherrens fiender. Karl X Gustav kröns till konung samma dag som abdikationen.

Kristina bosätter sig så småningom i Palazzo Riario (idag heter byggnaden Palazzo Corsini) i Rom med en frikostig underhållsrecess från Sverige. Hon kommer dock i många år framöver att strida om ytterligare ersättningar från Sverige, vilket gör att hennes band med Sverige försämras ytterligare.

Kristina kom under flera decennier att spela en framträdande roll i Roms kulturliv. I Rom fann hon också sin kärlek i kardinal Decio Azzolino som hon kom att ha en mångårig relation med. Hon dog 19 april 1689 och begravdes med stor högtidlighet i Peterskyrkan.