Morsan hade samlat autografer på 1940-talet. När jag föddes tyckte hon att det där var lite skämmigt. Men hon var fortfarande road. Så innan jag började skolan bad hon mig ta några autografer åt henne. Och så gav hon mig ett eget block. På den vägen är det.

Vid en stor släktmiddag många år senare satt jag som på nålar. Alla - i synnerhet morsan och min fru - undrade varför jag hade så bråttom att bryta upp. "Michail Gorbatjev är i sta´n", förklarade jag i tron att åtminstone morsan skulle förstå. Det gjorde hon inte. ;o/

Morsan är sedan länge död och begraven. Frid över hennes minne. "Tokmorfar", skrattar mina barnbarn. Kärleksfullt. Och de gläds åt Kapten Kapsyls magiska dinosauriekapsyler. Man behöver inte vara någon Sherlock Holmes för att lista ut att de har förmedlats av en man som i sin ungdom brevväxlade med Agatha Christie. ;o)

Alla pensionärer kan inte mata småfåglarna. I synnerhet inte nu för tiden. Och utan den här hobbyn skulle jag aldrig ha blivit hembjuden till prins Bertil, Tage Erlander, Gullan Bornemark, Per Oscarsson, Albert Speer, Birgit Nilsson, Ingemar Johansson, Georges Simenon, Ivar Lo-Johansson, Elfriede Jelinek och Astrid Lindgren.

Jag skulle inte ens ha träffat Muhammad Ali, Anthony Burgess, Linda Lovelace, Bob Dylan, Floyd Patterson, Pelé, Olof Palme, Hans Holmér, Günther Grass, Joyce Carol Oates, kung Carl XVI Gustaf, Sean Connery, Bill Clinton, Samantha Fox, Roger Moore, Paul McCartney, Isabelle Huppert, Fredrik Reinfeldt, Magdalena Andersson, Dalai Lama och Zara Larsson för att nu nämna ytterligare ett 20-tal av av alla de kända människor som jag hittills har mött, oftast under angenäma former. ;o)