Karl XII:s död under belägringen av Fredriksstens fästning vid Fredrikshall i Norge den 30 november 1718 och begravning i Riddarholmskyrkan i Stockholm den 26 februari 1719 av Christian Wermuth
Ett härligt exemplar med mycket lyster. Silver, SKM 318a (Sveriges kungliga medaljer av Delzanno 2024), Hildebrand 215, kvalitet 1+/01+

Åtsida
Konungens vänstervända byst ses uppställd på en klassicistisk piedestal, ovanpå vilken även kungakronan och spiran är placerade som symboler för den jordiska makt som nu har upphört. På piedestalens framsida återfinns Karl XII:s namnchiffer inom en kartusch, omgiven av bokstäverna XII, och på dess sockel står inskriptionen FRIEDER: HALL — en direkt hänvisning till Fredrikshall, platsen där kungen stupade den 30 november 1718.

Vid piedestalens fot ligger ett rytande lejon, Sveriges heraldiska symbol, som här representerar den fallne monarken – fortfarande mäktig och stolt, men nu sårad och liggande vid fästningens murar. I bakgrunden syns Fredrikshall med den befästa höjden Fredrikssten, återgiven med noggrann topografisk detalj, vilket förankrar medaljen i den historiska verkligheten.

Omskriften lyder:
“ET SIMILIS EFFECTUS LEONI IN OPERIBUS SUIS ET TANQUAM IUVENIS LEO RUGIENS IN VENATIONEM. Ao: 1718. D. 11 DEC.”
(“Han blev lik ett lejon i sina gärningar, och såsom en ung lejonhanne som ryter under jakten. År 1718 den 11 december.”)

Texten är en parafras ur 1 Mackabeerboken 3:4, där Judas Mackabeus beskrivs som en ung lejonhanne i strid – en passande biblisk parallell till Karl XII:s heroiserade död. Datumet, den 11 december, följer den nya stilen (gregorianska kalendern), vilket motsvarar den svenska tidens 30 november. Wermuth har därmed anpassat tidräkningen efter den kontinentala normen.

Frånsida
Ett majestätiskt stående lejon, med upprest svans och blicken riktad åt vänster, omges av en kaskad av pilar som flyger mot kroppen från alla håll. Trots att lejonet är genomborrat av fiendens projektiler står det orubbligt upprätt, hållande en avbruten värja i högra tassen och en sköld i den vänstra – symboler för både försvar och förlorad makt.

Omskriften lyder:
“STAT MORIENS TERRETQUE INTERRITUS HOSTES.”
(“Han står döende, och skrämmer ändå oförskräckt sina fiender.”)

Motivet är en allegori över Karl XII:s död: även i döden behåller han sin skräckinjagande kraft och kungliga värdighet. De många pilarna symboliserar rikets fiender, medan det stående lejonet förblir en symbol för Sveriges okuvliga styrka. Den avbrutna värjan markerar att kampen är över, men den höjda ställningen visar att kungen faller som hjälte, inte som besegrad.

Wermuths komposition är en av de mest dramatiska i hela den karolinska minnesmedaljserien. Den förbinder biblisk heroism, klassisk symbolik och nationell allegori i en och samma bild – ett visuellt rekviem över den enväldige krigarkungen, där lejonet fungerar som både kunglig symbol, moralisk liknelse och nationell gestaltning.